publicerad: 2021
vacker
vackert vackra
vackr·are
adjektiv
vack´er 
1
som ger syn- eller hörselintryck som tillfredsställer föreställningar om fullkomlighet i fråga om färg, form, sammansättning, helhetsverkan el. liknande (yttre) egenskaper; enl. konventionella el. personliga (konstnärliga) ideal
vacker (att+verb)
en vacker utsikt; vackra melodier; ett vackert landskap; ett vackert torn med förgylld spira; visan är nog vacker men ganska intetsägande; huset låg mycket vackert i en sluttning mot sjön (adverbial)
○
särskilt om tilltalande yttre hos en person, vanligen flicka el. kvinna
JFR
söt 2
ett vackert ansikte; en vacker, blond svensk flicka; ett vackert hår; vackra vita tänder; hon satt och gjorde sig vacker till festen
○
spec. äv. om väder och dylikt
klar och lugn och solig etc.
en vacker vinterdag; det väntas fortsatt vackert väder i södra Sverige
○
ofta bildligt i fråga om sinnes- el. tankeintryck av annat slag
en vacker ceremoni; ett mycket vackert nickmål; vackra men innehållslösa ord; en vacker lösning på problemet; med den nya metoden har man nått vackra resultat
○
äv. i utrop och befallningar
vackert, nytt klubbrekord!; nu stannar du vackert hemma (adverbial)
○
äv. ironiskt
punktering, just vackert!
en vacker dag
se
dag
räcka vacker tass
se
tass
vacker som en dag
strålande vackerbruden var vacker som en dag och det var brudgummen också
vacker som en tavla
mycket vackersolnedgången var vacker som en tavla
belagt sedan ca 1580;
jfr fornsvenska vaker 'vaksam; ivrig'; bildn. till
1vaka!!; gemensamt germanskt ord; den nutida bet. är spec. svensk
2
som har en tillfredsställande mängd eller omfattning i förhållande till förutsättningarna
en vacker slant på banken; oavgjort på bortaplan är vackert så
belagt sedan 1640
