SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
valen´s substantiv ~en ~er val·ens·en(ut­tryck för) det an­tal bindningar en atom kan ha med an­dra atomer kem.psykol.språkvet.många metaller har valensen 2äv. bildligt i fråga om ord, särsk. verb, och deras benägenhet att konstrueras med an­dra sats­delar, t.ex. objektett intransitivt verb kan sägas ha valensen 1 och ett transitivt valensen 2sedan 1888bildn. till lat. vale´re ’gälla; vara värd’; jfr ekvivalens