SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1vi pronomen, objektsform oss slå ijag och de an­dra i den grupp som talaren etc. räknar sig till; med el. utan inne­fattande av lyssnaren etc. Nollvi har tänkt resa till Norge över vinter­lovetvi vinner säkert matchenen växt som vi aldrig får se i Sverigevi lärde oss inte det i skolanibl. i konstr. med ett efter­följande subst.vi flickor måste hålla i­hopäv. för att särsk. fram­häva lyssnarens etc. när­varo el. (inte själv­klara) grupp­tillhörighetvikänslafrågan an­går oss alla som svenskarvi sitter alla i samma båtibl. som (o­egentligt) tilltals­ord, utan att talaren inne­fattasJFRcohyponymducohyponymni ”Hur mår vi i dag?”, frågade doktornibl. äv. för att markera en­skild talares upp­höjda ställningåld.JFRcohyponym1jag Vi Gustaf, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes konungsedan 1000-taletrunsten, Rogsta, Hälsingland (Åhlén)runform uiR, fornsv. vir, vi; gemens. germ. ord, besl. med sanskrit vayam ’vi’; med objekts­formen oss, runform ys (sedan 1000-talet, U 942), fornsv. os, mot­svarande lat. no´s
2vi adverb var­för? åld.Nollsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hvi, urspr. dativform till hvat ’vad’; jfr 1vad
3vi substantiv ~et, plur. undviks vi·etnästan en­bart i ort­namn, vanligen som efter­led kult­plats för forn­nordisk religion relig.TorsviUlleviVibysedan 800–900-taletrunristad berghäll, Oklundahällen, Östra Huseby, Östergötland (Salberger)runform ui, fornsv. Vi, -vi; samma ord som veum