SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1vin substantiv ~et ~er vin·et1typ av alkohol­haltig dryck som fram­ställs genom jäsning av druv­saft och normalt håller måttlig alkohol­styrka kokk.JFRcohyponymbrännvin vinglasvinpressvinprovareportvinstarkvinvälkomstvinett torrt vinett halv­torrt vinett sött vinett fruktigt vinett mousserande vinrött vin till ostenvitt vin till räkornaen flaska vinhöjda skatter på öl, vin, sprit och tobaken skald som sjöng vinets lovspec. om viss sort av så­dan dryckfina gamla vinerett moget, fruktigt vin med viss strävhetäv. om liknande dryck beredd av an­dra frukter e.d.maskrosvinäpplevinnytt vin i gamla läglar(frukt­löst) försök till förnyelse av gamla formerurspr. bibl.hans roman i skräckgenren inne­bär att han häller nytt vin i gamla läglar ömsom vin, ömsom vattenbåde goda och dåliga in­slaggruppens nya album inne­håller ömsom vin, ömsom vatten sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. vin; gemens. germ. ord, tidigt lån av lat. vi´num med samma betydelse 2(typ av) växt som ger vin­druvor särsk. om en (i tusen­tals år och i en mängd varianter all­mänt odlad) klättrande buske med hand­flikiga blad, grönaktiga blommor i knippen och saftiga bär (vin­druvor) bot.vinrankaodla vinäv. om an­dra liknande växtervanligen i sammansättn. vildvinsedan senare hälften av 1300-talet (i sammansättn. -trä)Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)Vin, kvinnor och sång.Efter en tysk dikt, publicerad utan författarnamn 1775
2vin substantiv ~et vin·etvinande meteorol.vindens vinsedan 1783till 1vina