SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vin`döga substantiv ~t vindögon vind|­ög·at1punkt (vid horisont­linjen) som vinden tycks blåsa från sjö.meteorol.sjö.ligga i vindögatsedan 1913till 1vind och öga 2fönster provins.hush.äv.rököppning i taket på (primitiv) bo­stad åld.sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. vindögha, sv. dial. vind­öga; till 1vind och öga; samma ord som eng. window med samma betydelse