SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vred sevrida
1vred adjektiv, neutr. undviks som känner vrede ngt högt.admin.psykol.JFRcohyponymarg 1cohyponymond 2cohyponymilskencohyponymvredgad far­fadern blev ofta vred på honomäv. om handling e.d.vreda blickaräv. bildligt, särsk. om upp­rört hav e.d.vreda bränningarvred (mot/på ngn), vred (över ngt/att+V/SATS)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. vreþer; gemens. germ. ord med grundbet. ’förvriden’; till vrida
2vred substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en vred·ethand­tag som man öppnar och stänger en dörr (e.d.) med hush.dörrvredfönstervredlåsvredsedan 1548nära besl. med vrida