SAOL

publicerad: 2015  

förbinda

för·­binda verb förband, förbundit, förbunden förbundet förbundna, pres. förbinder 1 lägga förband på sår2 förena; associera

Finita former
förbinder	presens aktiv
förbinds (förbindes)	presens passiv
förband	preteritum aktiv
förbands	preteritum passiv
förbind	imperativ aktiv
Infinita former
att förbinda	infinitiv aktiv
att förbindas	infinitiv passiv
har/hade förbundit	supinum aktiv
har/hade förbundits	supinum passiv
Presens particip
förbindande
Perfekt particip
en förbunden + substantiv
ett förbundet + substantiv
den/det/de förbundna + substantiv

förbinda sig • förplikta sig, lova

Ordform(er)förbinda sig

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

förbinda förband förbundit förbunden förbundna, presens förbinder

verb

förbin´da

1 åstad­komma sam­band med hjälp av sammanhållande mellanled mellan två el. flera före­mål, platser el. abstrakta före­teelser; särsk. beträffande möjligheter till kommunikation eller dylikt

JFR anknyta 2, förena 2, förknippa, sammanfoga

förbindelse

något förbinder något med något något förbinder några

en kanal förbinder sjön med havet; för­orterna ska förbindas med en ny bro; att ändra bestämmelserna var förbundet med stora svårigheter

○ spec. in­gå förbund med

de förbundna makterna

○ spec. äv. associera

någon förbinder något med något

man brukar ofta förbinda nationalism med konservatism

belagt sedan 1506 (brev från Svante Nilsson Sture (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); fornsvenska forbinda; efter lågtyska vorbinden med samma betydelse; jfr ur­sprung till band, 1binda!!

2 förse (skada eller skadad kropps­del) med förband

SYN. lägga om 2

någon förbinder någon/något

någon förbinder någon

någon förbinder något

förbinda ett sår; förbinda ett finger

belagt sedan 1513–27 biskop Hans Brasks levnadsteckning (Arnell)

förbindaförbindande, förbindning

förbinda sig

Till SO

SAOB