SAOL

publicerad: 2015  
plenum
plen·­um substantiv ~et; pl. ~ all­män samman­komst, gemensamt samman­träde; ​in pleno i plenum​ – I sammansättn. pleni-.
Singular
ett plenumobestämd form
ett plenumsobestämd form genitiv
plenumetbestämd form
plenumetsbestämd form genitiv
Plural
plenumobestämd form
plenumsobestämd form genitiv
plenumenbestämd form
plenumensbestämd form genitiv
Övrig(a) form(er)
plenoi vissa uttryck

SO

publicerad: 2021  
plenum bestämd form plenum el. plenumet, plural plenum el. plena
plen·um·et
substantiv
ple`num
samman­komst med del­tagande av samtliga med­lemmar av (beslutande) församling i mots. till samman­komst i mindre arbets­grupper eller dylikt
plenisal; riksdagsplenum
konferensens slut­förhandlingar ägde rum i plenum
belagt sedan 1731; till lat. ple´nus 'full'; besläktat med full, komplement

SAOB

publicerad: 1953  
PLENUM ple3num2 l. 40 (ple´num Weste; plénumm Dalin), n.; best. -et (KAEhrensvärd hos Warburg Ehrensvärd 212 (1789), SAOL (1950)), i best. anv. dock vanl. utan slutartikel (MinnSvNH Bih. 2: 98 (1809) osv.); pl. plena, äv. = (SAOL (1950)); pl. best. plena, äv. plenumen (SAOL (1950)). Anm. 1:o Ordet är tidigast anträffat i den lat. ablativformen pleno i det ännu br. uttr. in pleno, vid plenarsammanträde, vid plenum. Förr användes ngn gg äv. uttr. i pleno i samma bet. CivInstr. 169 (1687). I Ridderskapet och Adelns Pleno. AdP 1786, s. 2. Stats-Rådet in Pleno. RF 1809, § 39. 2:o Lat. gen. pl. plenorum användes ännu stundom i uttr. plenum plenorum, om vissa (i grundlagen föreskrivna) sammanträden av hela riksdagen inför konungen i rikssalen. Möller (1790). HT 1918, s. 192 (1809). Reuterskiöld Grundlag. 151 (1924). jfr (†): Att hemliga utskottet skulle besluta (skattehöjningen) utan plenorum hörande. Adlerbeth Ant. 2: 234 (1800). 3:o Förr användes ordet stundom i lat. abl. pl. plenis. Adlerbeth Ant. 2: 232 (1800). Antingen in Plenis eller fast häldre genom Deputerade. RO 1810, § 43. Liljecrona RiksdKul. 262 (1840).
Etymologi
[jfr t. plenum; eg. n. sg. av lat. plenus, full(talig), rotbesläktat med efterleden i KOMPLERA, SUPPLERA samt med FOLK, FULL, PLEBS, POPULÄR. — Jfr PLEROMA]
särsk. statsv. o. polit.
1) fulltalig församling l. styrelse o. d.; församling samlad till plenum (i bet. 2). PH 8: 399 (1766; möjl. till 2). Sjöberg FörslSAOB (1815). Genom minst 8 ledamöter af senaten (i Finland) bildas det mindre eller ordinarie plenum. SvAlm. 1891, s. 52. Riksräkenskapsverkets plenum består av generaldirektören och samtliga ledamöter av styrelsen. SFS 1921, s. 2335. Marinförvaltningens plenum utgöres av ämbetsverkets chef samt de ledamöter .., vilka .. skola deltaga uti pleniärendes handläggning. Därs. 1934, s. 637.
2) sammanträde med (riks)församling l. korporation l. styrelse o. d. varvid alla dess medlemmar äro l. böra vara närvarande; särsk. om dylikt sammanträde med ngn av den svenska riksdagens kamrar l. (förr) ngt av dess stånd (jfr UTSKOTTS-SAMMANTRÄDE); äv. om sammanträde med ett riksdagsutskotts l. dyl. samtliga avdelningar; äv. inom vissa ämbetsvärk: sammanträde med församling som har att besluta i vissa viktiga ärenden o. som vanl. består av chefen o. samtliga andra medlemmar av ämbetsvärkets ledning (l. flera av dessa). Schück VittA 4: 503 (i handl. fr. 1731). Ståndens Plena böra .. hos alla Stånden på samma tid hållas. RO 1810, § 46. De dagar, då det icke var något plenum i krigsbefälet, hade jag full ledighet. Lilljebjörn Minn. 63 (1874). Aldén Medb. 1: 52 (1884; i riksdagsutskott). SFS 1920, s. 1588 (i vattenfallsstyrelsen). I praxis hålles plenum hvarje onsdag och lördag (i den sv. riksdagen). Reuterskiöld Grundlag. 497 (1925). — jfr AFTON-, ARBETS-, BORDLÄGGNINGS-, EFTERMIDDAGS-, JUSTERINGS-, KVÄLLS-, NATT-, STRAFF-PLENUM.
Ssgr (i allm. till 1, 2; särsk. statsv. o. polit.): A (tillf.): PLENA-DAG, se B.
B: (2) PLENI-DAG. (plena- 19301938. pleni- 1727 osv. pleno- 1761) dag då plenum hålles; i sht: dag då en kammare i riksdagen (förr äv. ett stånd) har plenum. 2RARP 4: 299 (1727). RO 1810, § 49. DN(A) 1938, nr 97, s. 3.
-MÅL. särsk. dels jur. om mål som i en domstol bestående av flera avdelningar skall handläggas av domstolen i dess helhet, dels, i fråga om ämbetsvärk o. d., allmännare: pleniärende. Valerius 2: 100 (1811). NDA 1876, nr 180, s. 2 (i länsstyrelse). SFS 1883, nr 17, s. 2 (i hovrätt). Därs. 1897, nr 86, s. 7 (i järnvägsstyrelsen). Plenimål (i postvärket), benämning å sådana ärenden, vid vilkas avgörande minst 2 .. byråchefer måste närvara. Döss o. Lannge (1915).
(2) -PROTOKOLL. särsk. (om förh. under ståndsriksdagens tid): protokoll fört vid plenum. AdP 1789, s. 550. Svedelius Repr. 383 (1889; om förh. 1845).
-RUM, n. särsk. (numera bl. tillf.): plenisal för kammare l. (förr) stånd i riksdagen. Ridderskapets och Adelns Pleni-rum. AdP 1800, s. 971. SvD(A) 1929, nr 69, s. 8.
-SAL. (pleni- 1859 osv. plenum- 1893) i sht om sal där ngn av riksdagens båda kamrar håller sina plena; äv. om motsv. företeelse i utländska parlament. Reuterdahl Mem. 223 (1859). RiksdRevRiksgäldsk. 1907, s. 365.
-SAMMANTRÄDE~1020. jfr plenum 2. SFS 1893, nr 108, s. 8.
-ÄRENDE. ärende av det slag som avgöres av en myndighets plenum. PH 9: 105 (1769; i riksrådet). I generalpostdirektörens frånvaro må beslut i pleniärende ej fattas (av postsparbankens styrelse). SFS 1902, nr 83, s. 6. Pleniärenden (i Svea hovrätt) handläggas av presidenten och hovrättsråden. Därs. 1923, s. 402.
C (†): PLENO-DAG, se B.
D (tillf.): PLENUM-SAL, se B.