SAOL
publicerad: 2015
hostretande
SO
Sökningen på hostretande i SO gav inga svar.
Menade du:
hopstötande
motstridande
poste restante
frustrerande
hoststillande
halsbrytande
Menade du:
hopstötande
motstridande
poste restante
frustrerande
hoststillande
halsbrytande
SAOB
publicerad: 1932
HOSTA hωs3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. (se a) -or.
Ordformer
(hoost- 1555—1640 (: Hoostegrääsz). host- 1578 osv. -a, nom. c. 1638 osv. -a, obl. form 1639 (: hostan, best.) osv. -e, nom. o. obl. form 1555—1588 (: Hosten, best.). -o, obl. form 1578—1604)
handling(en) l. förhållande(t) att hosta; vanl. ss. symtom på sjukdom i andningsorganen; äv. (numera i sht i icke fackmässigt språk) om det sjukdomstillstånd som föranleder hostan (luftrörs- l. lungkatarr o. d.); vanl. i fråga om människor, äv. (i sht veter.) i fråga om (hus)djur. En ihålig, skrällande, dov hosta. En våldsam, stark, elak hosta. Lös hosta, dvs. som är förenad med upphostning av slem som är mer l. mindre tunnflytande o. lätt att få upp. Torr hosta, dvs. utan upphostning av slem l. med upphostning av torrt, sparsamt sekret som är svårt att få upp. Kronisk hosta. Katarralisk hosta (med.). Anfall av hosta. Hosta med feber. Ha, få hosta. Lida, vara besvärad, plågas av (en envis) hosta. Skakas av en ihållande hosta. Ngt framkallar, retar till hosta. Stilla, lindra hostan. Medel (som hjälpa) emot hosta. Um .. någen hooste (är) förhanden, så skall man strax lathe slå lunge ådren. G1R 25: 634 (1555). Fyra ting kunna illa döllia sigh: Elden, Hostan, Skabb och Kiärleek. Grubb 224 (1665); jfr Rhodin Ordspr. 74 (1807). Hostan (hos boskapen) lindras med oljekakor eller någre skedblad Lin-olja. Fischerström 2: 458 (1780). Inflammation af slemhinnan i bronkerna vållar bronkitis (hosta). Holmström Naturl. 223 (1895). Hon hade kommit i hosta ute på gatan. Lagerlöf Körk. 99 (1912). (†) När Westan wädher blåås, warde the siwke aff Hosten. Lælius Bünting Res. 2: 106 (1588). — jfr BARN(A)-, BLOD-, BRÖST-, FLUSS-, FÅR-, GRAV-, HACK-, KIK-, KRAMP-, MAG-, SLEM-, STRUP-, TAND-, TORR-HOSTA m. fl. — särsk.
a) (numera knappast br.) i pl., om olika fall av med hosta förenad sjukdom. Lungesiuker, Hostor och Brystwärck. Alm. 1659, s. 39. VetAH 1782, s. 314. Leopold 1: 381 (1808, 1814). Östergren (1927).
b) oeg., motsv. HOSTA, v. b: hostning. Knorring Torp. 1: 233 (1843). Hvilken hög grad af ironi och försmädlighet kan ej angifvas genom en sakta hosta?! Cederschiöld Skriftspr. 189 (1897).
-RETANDE, p. adj. NF 2: 243 (1877). Den gula dynamitröken låg tjock och hostretande i (gruv-)gången. Didring Malm 2: 213 (1915). —
-RETNING. retning till hosta. NF 5: 778 (1882). Den häftiga hostretningen vid kikhosta. 2NF 21: 595 (1914). —
-SJUKA. (host- 1579—1712. hosta- 1640) (†) sjukdom med vilken hosta följer; hosta. VarRerV 9 a (1579). Broman Glys. 1: 353 (1712). —
-SKOV. (föga br. utom i Finl.) hostanfall. Söderhjelm Brytn. 156 (1901). Ahrenberg Männ. 5: 133 (1910). Östergren (1927). —
-SKYDD. med. tunt stycke tyg l. dyl. framför näsa o. mun vilket avser att skydda mot spridande av smitta gm hostning, nysning o. d. SvRödK 1926, s. 74. MorgP(Gbg) 1929, nr 48, s. 6. —
-ÖRT. (host- 1685 osv. hosta- 1638—1659)
1) [urspr. kanske övers. av det nylat. släktnamnet, som är bildat till lat. tussis, hosta] örten Tussilago farfara Lin., hästhovsört, vars blad (blommor o. rötter) förr användes inom medicinen till beredning av hoststillande dekokter o. d.; jfr BRÖST-ÖRT; äv. farm. om den av ifrågavarande växt beredda drogen. Franckenius Spec. E 4 b (1638). Lyttkens Ogräs 23 (1885). (Sv.) Hostört (lat.) Folium Tussilaginis. Lindgren Läkem. 28 (1902).
2) [namnet torde vara överfört från hästhovsörten] (föga br.) om andra örter, t. ex. Glechoma hederacea Lin., jordreva, o. Achillea millefolium Lin., rölleka. Fries Ordb. (c. 1870; om jordreva o. rölleka). Lyttkens Ogräs 39 (1885; om jordreva).
-SJUKA, -ÖRT, se A.