SAOL

publicerad: 2015  

applåd

ap·­plåd [aplå´d] substantiv ~en ~er

Singular
en applåd	obestämd form
en applåds	obestämd form genitiv
applåden	bestämd form
applådens	bestämd form genitiv
Plural
applåder	obestämd form
applåders	obestämd form genitiv
applåderna	bestämd form
applådernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

applåd applåden applåder

ap·plåd·en

substantiv

applå´d

● hand­klappning som ut­trycker gillande eller varmt väl­komnande vanligen från många personer

JFR handklappning

applådsalva; välkomstapplåd

stormande applåder; spridda applåder hördes i salongen; han rev ner applåder med sin tolkning av O sole mio

○ äv. bildligt om beröm eller dylikt

en applåd för freds­rörelsen

belagt sedan 1843; till applådera

Till SO

SAOB

publicerad: 1900  

APPLÅD aplå4d, r. (m. Dalin (1850), Lundell (1893)); best. -en; pl. -er.

Etymologi

[bildadt i sv. af APPLÅDERA efter mönstret af sådana ordpar som ACKORD o. ACKORDERA, ADRESS o. ADRESSERA osv.; jfr ä. eng. applaud, substantivering af verbet applaud]

1) handklappning ss. bifallsyttring; jfr APPLÅDERA 1. Sångerskan hälsades vid sitt inträde med (l. af) en kraftig applåd. En lång, kort applåd. Starka, svaga, spridda applåder. (Detta nummer) framkallade .. en riktig storm af applåder. J. P. Cronhamn i Sthms musiktidn. 1843, nr 11-12, s. 2. Så sjönk ridån. Applåder. Fredin Dan. 110 (1885). Från galleriet till parketten / applådens åskor dofva gå. Jensen Puschkin Onegin 24 (1889). Gaf honom icke allmänheten en applåd, när han ville, så knep han den. Rydberg Varia 199 (1890, 1894). Jag (dvs. clownen) .. fick applåd af pöbel och patrask. Fröding N. dikt. 116 (1894). Styrkan af applåderna för svenskarna vid afslutandet af deras uppvisning borttog ljudet af musiken. SD(L) 1894, nr 150, s. 4. — jfr HÄLSNINGS-, STORM-, VÄLKOMST-APPLÅD.

2) (mindre br.) i allm.: bifallsyttring; jfr APPLÅDERA 2. Dalin (1850).

Anm. Ordet applåd, som tidigast är uppvisadt från 1840-talet, användes till en början omväxlande med APPLÅDISSEMANG, men har numera nästan fullständigt undanträngt detta. I ä. tid användes äfv. ngn gg applaus l. applause [jfr d. o. t. applaus, eng. o. fr. applause]. Krook Heldvaderus 1: 93 (1674). Jäfvund-dansen (en folkdans i Dalarna) .. var en hel nöjsam och angenäm dans, som finge applaus i hofven, om han vore kommen ifrån Spanien och dansades af en ny Fransk dansmästare. Linné Ungd. 2: 349 (1734). Ad. prot. 1789, s. 150.

Ssgr: APPLÅD-SALFVA03~20. Fyra aftnar har Salongen skallat af dessa stormande applåd-salfvor. Sthms Fig. 1845, s. 178. Lundegård Titania 305 (1892). —

-STORM~2. Applådstormen framtvingade ett fjerde (musikstycke). SD(L) 1897, nr 555, s. 4. —

-STÄLLE~20. ställe (i teaterpjäs o. d.) som framkallar l. är afsedt l. egnadt att framkalla applåder. Lägg märke till hvad det är som ”tar” en nutida teaterpublik, granska en smula de s. k. applådställena. T. Hedberg i Ord o. bild 1893, s. 141. —

-ÅSKA~20. ”Björneborgarnes marsch” .. framkallade en verklig applådåska. SD 1899, nr 186, s. 5.

Till SAOB