SAOL

publicerad: 2015  

applådera

ap·­plåd·­era verb ~de ~t • klappa händerna till bi­fall åt ngn

Finita former
applåderar	presens aktiv
applåderas	presens passiv
applåderade	preteritum aktiv
applåderades	preteritum passiv
applådera	imperativ aktiv
Infinita former
att applådera	infinitiv aktiv
att applåderas	infinitiv passiv
har/hade applåderat	supinum aktiv
har/hade applåderats	supinum passiv
Presens particip
applåderande
Perfekt particip
en applåderad + substantiv
ett applåderat + substantiv
den/det/de applåderade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

applådera applåderade applåderat

verb

applåde´ra

● visa upp­skattning för (någon/något) genom applåder

någon applåderar (någon/något/sats)

någon applåderar (någon)

någon applåderar (något)

någon applåderar (sats)

någon applåderar (åt någon/något/sats)

någon applåderar (åt någon)

någon applåderar (åt något)

någon applåderar (åt sats)

hennes fram­trädande applåderades livligt

○ äv. bildligt visa upp­skattning för

NN:s ut­spel applåderades i den borgerliga pressen

belagt sedan 1790; via franska av lat. applau´dere 'klappa'; jfr ur­sprung till explodera, plausibel

applåderaapplåderande, applådering

Till SO

SAOB

publicerad: 1901  

APPLÅDERA ap1lode4ra l. -lå-, äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; APPLÅDÖR (Ödman Vexl. bilder 60 (1889, 1893)) -ö4r l. -œ4r; jfr APPLÅD, APPLÅDISSEMANG.

Etymologi

[jfr t. applaudieren, af fr. applaudir, af lat. applaudere, af ad, till, o. plaudere, klappa, slå, äfv. klappa händer (jfr EXPLODERA); jfr äfv. eng. applaud samt PLAUSIBEL]

Anm. Den sekundära bet. 3 synes hafva varit den enda som i ä. tid användts i sv. Först i senare hälften af 1700-talet började den ursprungliga bet. (1) gm förnyad inflytelse från fr. komma i bruk.

1) klappa händer (åt) till tecken af bifall.

a) [jfr fr. applaudir une comédie, un orateur] tr.: egna (ngn l. ngt) handklappning, klappa händer åt (ngn l. ngt); jfr BEKLAPPA. Äfven ställen (i tragedien Oden) af blott poetiskt värde applauderades (vid dess första uppförande). Leopold (1790) i 2 Saml. 8: 78. Konungen började sjelf att applådera honom. E. Schröderheim († 1795) enl. Kindblad (1867). Det händer nästan aldrig på Konserter att en Symfoni applauderas, vore hon äfven ett af Tonkonstens stora mästerstycken. Journ. f. litt. o. theat. 1812, nr 11, s. 2. Lanner applåderas, men Strauss väcker furioso. Snellman Tyskl. 293 (1842). Någon egentlig succès kan man ej säga att sjelfva stycket vann, men utförandet applåderades. G. Nordensvan i AB(L) 1900, nr 38, s. 3.

b) intr. Man applauderade vid hvarje ord, man tycktes hafva en innerlig glädje att se ett svenskt spektakel. G. J. Ehrensvärd (1777) hos Dahlgren Theatr. 45 (1866). Efter hvarje stycke applåderade han enthusiastiskt. Sthms musiktidn. 1843, nr 4, s. 4. — (hvard.) med prep. åt. En löjlig fars som man applåderar åt. LD 1900, nr 60, s. 2 [jfr fr. applaudir à quelqu'un, à quelque chose, äfvensom klappa händer åt ngt].

2) (mindre br.) i allm.: egna (ngn l. ngt) bifallsyttringar, gifva sitt bifall tillkänna.

a) tr. En liten fest .. der jag .. nästan för hvart ord som föll ur min mun — omåttligt applauderades. Atterbom Minnen 156 (1818).

b) intr. Sällskapet applåderar med en mun. Sturzen-Becker Stockh. 74 (1844). (Publiken) applåderade med händer och fötter och strupar. T. Kleen i Varia 1900, s. 163; jfr 1.

3) (†) skänka (o. uttala) sitt bifall, (i hög grad) gilla.

a) [jfr fr. tout le monde applaudira cette conduite] tr. Fördenskull applauderar .. LandtM(arskalken) theras .. meningh. RARP 4: 155 (1649). Applaudera, med nöije bifalla. Swedberg Schibb. 250 (1716). En aplauderad Brudskrift. SP 1779, s. 234.

b) [jfr fr. applaudir à la conduite de quelqu'un] intr. Mången skal applaudera til försvaret (af skriften), i förargelse at han ej förstått sig på Critiken. SP 1779, s. 511.

Till SAOB