SAOL

publicerad: 2015  

beläst

be·­läst adjektiv; n. ~, ~a • som har läst mycket

Positiv
en beläst + substantiv
ett beläst + substantiv
den/det/de belästa + substantiv
den beläste + maskulint substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

beläst neutrum beläst, bestämd form och plural belästa

be·läs·ta

adjektiv

belä´st

● som har god boklig bildning på visst om­råde el. (ofta) i all­mänhet

JFR boksynt, litterat, vitter

beläst (i något)

han är bildad och beläst

belagt sedan 1708; bildat till äldre beläsen med samma betydelse, med an­slutning till läsa; jfr ur­sprung till beläsenhet

Till SO

SAOB

publicerad: 1903  

BELÄST belä4st (belä´st Weste), adj.; n. =; -are (gradf. dock föga br.).

Etymologi

[bildadt af BELÄSEN med anslutning till läst ss. p. pf. af LÄSA, v.2; jfr d. belæst]

som har läst mycket; boksynt, (gm läsning) bevandrad l. hemmastadd (i en bok, viss litteratur o. d.); jfr BELÄSEN. Then mycket beläste och .. namnkunnige Hieron. Cardanus. Block Progn. 14 (1708). The öfrige (af dessa latinska termer äro) merendels them bekante, som aldrig så litet äro beläste. Rydelius Förn. 152 (1720, 1737). Livin Kyrkost. 118 (1781). Han var icke någon mycket beläst man. De Geer Minnen 2: 76 (1892). — jfr MÅNG-, O-, VIDT-BELÄST.

Till SAOB