DISPARAT dis1para4t (dissparát Dalin), adj. l. sbst.; ss. adj. komp. -are; n. o. adv. =; ss. sbst. anträffadt bl. i pl. -er.
Etymologi
[jfr t. disparat, adj., eng. disparate, adj. o. sbst., fr. disparate, förr äfv. disparat, adj., af lat. disparatus, eg. p. pf. till disparare, skilja i olika delar, åtskilja, af dis-, itu, isär, åtskils (jfr DI-), o. parare, bereda, anordna (jfr PARERA, SEPARAT). Till bet. har disparatus påverkats af lat. dispar, olik]
I. adj.: olikartad; i sht i pl.
1) log. om begrepp som tillsammans ingå i ett o. samma begrepps innehåll utan att ingå i hvarandras; jfr DISJUNKT. Begreppena förnuftig och djur utgöra tillsamman begreppet menniska, och äro derföre .. koordinerade, men disparata. Tuderus Kiesewetter 32 (1806). Disparat koordinerade begrepp. Borelius Log. 19 (1863, 1882). jfr: Några författare (förstå) med disparata begrepp .. sådana, som tillhöra skilda begrepssferer och derför icke stå i något förhållande till hvarandra, t. ex. Qvadrat och Dygd. Därs. (1882).
2) i allmännare anv.: olikartad på ett iögonfallande l. stötande l. frappant l. ohjälpligt sätt; ofta närmande sig l. öfvergående i bet.: motsatt, stridig. (Fruntimmers ”kapotterna”) äro ibland af skottskt flor med tvenne svärjande (disparata) färger, brunt och grönt. Konst- o. nyhetsmag. 1: 8 (1818). Med så stridiga disparata elementer (i redaktionen) var det omöjligt att i två år fortsätta (utgifvandet af tidskriften). Tegnér 6: 145 (1830). Under det mäktiga inflytandet af gemensamma stora minnen (har) af dessa disparata delar blifvit ett folk. Fahlbeck Sv:s förf. 222 (1904; om schweiziska folket). — (†) med prep. från o. med, skiljaktig från, olikartad med. (Den matematiskt-naturvetenskapliga afdelningens vid univ.) functioner, ehuru disparata från .. (den humanistiska afdelningens) de äro. Atterbom Philos. hist. 94 (1835). Alla editioner, hvilka genom dessa tryckfel blifvit med hvarandra disparata. Almqvist Amor. XXII (1839).
II. [jfr eng. disparates, pl., i liknande anv.] (†) sbst., pl.: olikartade l. stridiga ting. Den allmänna jemnlåga jordytan, hvarest de (dvs. dygden o. de ädla känslorna) skulle ofelbart begrafvas obemärkta, bland tusentals disparater af alla naturer och färgor. Leopold 3: 431 (1797, 1816).
