SAOL

publicerad: 2015  
engelska
engelska [eŋ´elska] substantiv ~n engelskor 1 knappast pl.; ​språket i Eng­land och USA2 kvinna från Eng­land
Singular
en engelskaobestämd form
en engelskasobestämd form genitiv
engelskanbestämd form
engelskansbestämd form genitiv
Plural
engelskorobestämd form
engelskorsobestämd form genitiv
engelskornabestämd form
engelskornasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
engelska engelskan engelskor
engel·skan
substantiv
eng´elska
1 knappast plur. det officiella språket i Eng­land och USA och i många andra länder
engelskalärare; engelsklärare
(på) engelska
många svenska ungdomar är mycket duktiga på engelska
belagt sedan 1563
2 kvinna från Eng­land
belagt sedan 1741
Till SO

SAOB

publicerad: 1922  
ENGELSKA äŋ4elska, i bet. 1 f., i bet. 2, 3 o. 4 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1 o. 4) -or.
Ordformer
(engelske Fört. ö. hert. Johans löseg. (i bet. 2). engliska Pfeif De habitu 133 (1713; i bet. 2))
1) engelsk kvinna. Serenius (1741).
2) engelska språket; jfr ENGELSK, adj.1 e β. Översätta från l. till engelska(n). Tala engelska. Nye testamentet på engelske. Fört. ö. hert. Johans löseg. 1563, s. 37. — jfr FORN-, MATROS-, MEDEL-, NEGER-, NY-, PIDGIN-ENGELSKA m. fl.
3) (föga br.) engelskt sätt; i uttr. på engelska; jfr ENGELSK, adj.1 e γ. Sina på engelska nedstrukne hår. G. J. Ehrensvärd Dagb. 2: 18 (1780). Georg, gör några rörelser på Ängelska. Envallsson Julafton 38 (1801). — [jfr ä. d. paa sin engelsk, ä. t. auf sein englisch] (†) i uttr. på sin engelska. Fru P. håller ju också rum för resande .. Och det riktigt på sin engelska, som man säger. Cramær 500 Riksdlr b. 51 (1846). Se här ä' serveten bruten liksom på sin engelska. Jolin Barnhusb. 9 (1849).
4) om ett visst slags dans, trol. angläs (se d. o. 1). Andersson Verldsomsegl. 2: 191 (1854). Sundblad G. bruk 102 (1881). — jfr TREMANS-, NIOMANS-ENGELSKA.
Ssg (till 2): A: ENGELSK-TALANDE, se under ENGELSK, adj.1
B: (i Finl.) ENGELSKA-TALANDE, p. adj. engelsktalande. Bergroth Finlandssv. 363 (1917).
Till SAOB