publicerad: 1922
ENGELSK äŋ4elsk, adj.1; adv. -T.
Ordformer
(engelsk GR 16: 533 (1544) osv. engelst (n. sg.) GR 15: 28 (1543), VDR 1690, s. 632. engels Stenbock (o. Oxenstierna) Brefväxl. 1: 65 (1693). engilsk GR 11: 77 (1536), VgFmT I. 8—9: 89 (1554). englesk J. T. Buræus (1637) i 2 Saml. 4: 125, Ekeblad Bref 1: 193 (1652; rättat efter hskr.). englisk OxBr. 10: 15 (1616), Lagerberg Dagb. 155 (1711))
Etymologi
[fsv. änglisker, ängilsker, ängelsker; jfr d. engelsk, fnor. engilskr, mnt. o. mnl. engelsch, t. englisch, av feng. englisc, eng. english; avledn. av feng. engle, pl., angler (se ANGLER)]
adj. till ENGLAND (o. ENGELSMAN): som tillhör l. har avseende på l. härstammar från osv. England (l. det Brittiska riket) l. det engelska folket; som är skriven l. uttryckt på l. tillhör l. utmärker det engelska språket; jfr ENGLÄNDSK. Engelska språket, det germanska språk som har sitt hemland i England o. dessutom är huvudspråket i hela det Brittiska riket samt i Nordamerikas förenta stater, engelska. Engilske lakan, xx stycker. GR 11: 77 (1536). Thet engelske sendebudt, som är i Köpenhaffnn. Därs. 20: 127 (1549). Husl .. Är ett Ord aff Gamble Engelske Tungomålet, til osz infört aff the Engelske Präster. Stiernhielm VgL Ordel. (1663; under husl). Denna engelska manien at resa. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 21 (1776). — jfr NORD-, SACHSISK-, SYD-, UTOM-, ÄKT-ENGELSK m. fl. — särsk.
a) i uttr. o. förb. som utgöra namn på vissa från England härstammande l. för England utmärkande naturalster l. produkter o. d. l. på sjukdomar som först uppträdt l. iakttagits i England m. m.: engelsk fullblodshäst. — engelskt horn, till oboernas familj hörande träblåsinstrument (med svagt böjt munrör) som är stämt en kvint djupare än oboen; jfr ALT-OBOE. Höijer Musiklex. (1864). — engelsk park l. engelsk trädgård, park l. trädgård anlagd efter engelskt mönster, utmärkande sig gm ett vidsträckt bibehållande av naturen. Valerius FörslSAOB (1849). TurÅ 1915, s. 45. — engelskt plåster, sidentaft bestruket med husblosslösning, muschplåster. Linderholm (1802). Lindgren Läkem. (1891). — engelskt rajgräs, växten Lolium perenne Lin., renrepe. Lilja Flora ö. odl. vext. Suppl. 4 (1840). — engelskt rödt, benämning på olika slag av målarfärg i vilka ingår järnoxid. Synnerberg (1815). 2 NF (1907). — engelskt salt, bittersalt, epsomsalt. Wallerius Min. 184 (1747). Rosenberg Oorg. kemi 447 (1888). — [sjukdomen blev för första gången vetenskapligt undersökt i England på 1600-talet] engelsk(a) sjuka(n), förr äv. engelsk(a) barnsjuka(n) l. engelsk(a) sjukdom(en), benämning på en barnsjukdom som gm felaktig utbildning av bensystemet medför deformiteter av skelettet, rakitis; jfr SKÄRVA(N), ÄLTA(N). Rosenstein i Alm. (Ld) 1755, s. 31. Wide Med. gymn. 342 (1896). — (förr) engelskt skinn (äldre äv. engelskt läder), benämning på ett slags bomullstyg av satinartad vävnad. Engelskt Läder. Synnerberg (1815). Lundin Stockh. minn. 1: 93 (1904; i fråga om förh. på 1830-talet). — engelsk spenat, växten Rumex patientia Lin., patientiesyra, patientia. Swartz Vothmann 153 (1796). Fries Syst. bot. 159 (1891). — (förr) i uttr. engelsk(a) svett(en) l. sot(en), benämning på en på 1500-talet grasserande ytterst smittosam sjukdom, som bl. a. utmärkte sig därigm att de sjuka svettades ymnigt; jfr SVETT-SOT. Then gruffuesamma swette Soot och Siukdom, som kallades then Engelske Swett, förthenskuld at then först vthi Engeland begyntes. Tegel G. I 1: 267 (1622). Lundin o. Strindberg GSthm 182 (1880). — [förvridning av EGLANTYR] (†) engelskt törne, växten Rosa rubiginosa Lin., lukttörne. Engelskt törne .. är omkring Götheborg vildväxande. Fischerström 4: 26 (1792). — engelskt vete, växten Triticum turgidum Lin., kubbvete, tjockvete. Retzius Flora Virg. 120 (1809). Fries Syst. bot. 209 (1891).
b) i mått- och myntbeteckningar. Engelska fot, pund, tum. Engelsk mil, längdmått ungefär motsvarande 1600 meter. Engelske Croner. GR 17: 549 (1545). Wår Kyrkio, som är en liten Engelsk mihl ifrå staden belägen. Swedberg Amer. 45 (i handl. fr. 1714). — särsk. (förr) med adj. ställt efter sitt sbst. 1 Kong Karls Daller .. gör 3 skilling Engleske. J. T. Bureus (1637) i 2 Saml. 4: 125.
d) (†) om klädesplagg o. d.: som är förfärdigad av ”engelskt” (se d. o.). En suart siidh Engilsk kiortill vnderfodrett medt iller skin. VgFmT I. 8—9: 89 (1554). Eett paar engelske böxor. BtSödKultH 12: 79 (1597). VDAkt. 1663, nr 453.
e) i substantivisk anv.
α') (numera bl. arkaiserande) i best. form pl., föregånget av best. art. The Schotter och Engelske. GR 19: 167 (1548). Serenius (1734; under be). De engelska äro sådana, att de aldrig frukta för att sjunga. Lagerlöf Antikr. 219 (1897).
β') (†) i obest. form pl. i best. anv. Tydske, Fransöske, Beehmske, Engelske, hade .. vthtolkat Byblien .. in på theres eget måell. Svart G. I 101 (1561). Sädan kommo Engelske tijt (dvs. till Sverge), / The giorde om trona stor flijt. Messenius Christm. 242 (c. 1616). Kiöping Resa 65 (1667).
β) (†) i obest. form sg., om det engelska språket; jfr ENGELSKA 2. Ett testament på latin och ängelsk. Fört. ö. hert. Johans löseg. 1563, s. 37.
γ) (†) i obest. form sg., om engelskt sätt; i uttr. på engelsk; jfr ENGELSKA 3. Klädd på änglisk. Ekeblad Bref 1: 323 (1654).
f) i överförd anv.: som i sinnelag l. levnadssätt o. d. liknar l. efterliknar l. är påvärkad av engelsmännen; äv.: engelsksinnad. Amerikanerne voro för mycket Engelska för att icke (osv.). Svedelius Statsr. ansv. 150 (1856). Det rika, ”engelska” Göteborg. Hellander Teat. 171 (1898).
Ssgr: A: ENGELSK-FÖDD, p. adj. född i England l. av engelska föräldrar. Nyblom i 3 SAH 16: 295 (1901). —
-HATARE. —
-SKOTSK, sbst. (förr) benämning på visst slags tyg; jfr ENGELSKT. Enn kista, ther wdij war engelskotsk blått 8 alnar. BtFinlH 4: 197 (1563). —
-SPRÅKIG. som har engelskt språk. Dublin blev en engelskspråkig stad. Nordenstreng Män.-ras. 156 (1917). —
B: ENGELSKT-AFFEKTERAD. (enst.) Den tid, då .. den engelskt-affekterade natur-härmningen despotiserade allt. Atterbom Minnen 508 (c. 1818). —
-SINNAD, se A.
Avledn.: ENGELSKHET30~2 l. 40~1, r. l. f. (föga br.) Gosselman Sjöm. 2: 13 (1839). 1900-talets engelskhet blir en annan än 1800-talets varit. Steffen Engl. s. världsm. 326 (1898).
Spoiler title
Spoiler content