SAOL

publicerad: 2015  
färdighet
färd·­ig·­het substantiv ~en ~er art av skicklighet el. förmåga: ​kunskaper och färdigheter
Singular
en färdighetobestämd form
en färdighetsobestämd form genitiv
färdighetenbestämd form
färdighetensbestämd form genitiv
Plural
färdigheterobestämd form
färdighetersobestämd form genitiv
färdigheternabestämd form
färdigheternasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
färdighet färdigheten färdigheter
färd·ig·het·en
substantiv
`rdighet
förmåga att ut­föra något i praktiken ibland med hjälp av teoretiska kunskaper
färdighetsprov; färdighetsträning; färdighetsämne
färdighet (i något/att+verb)
färdighet (i något)
färdighet (i att+verb)
manuell färdighet; språkliga färdigheter; övning ger färdighet; hon har goda färdigheter i franska
belagt sedan 1640; jfr tyska Fertigkeit med samma betydelse

SAOB

publicerad: 1926  
FÄRDIGHET 3rdig~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. færdighed, t. fertigkeit]
sbst. till FÄRDIG. — särsk.
1) till 2: skicklighet, kunnighet, förmåga (i ngt); i sht om gm övning vunnen (särsk. kropps lig) skicklighet; händighet, godt handlag; stundom övergående i bet.: övning, vana l.: lätthet, ledighet, flinkhet o. d.; i sht i pl. ofta konkretare: praktisk(a) kunskap(er), talang(er). Äga, vinna färdighet i ngt. Göra ngt med (stor l. mycken) färdighet. Kunskaper och färdigheter. Krigiska idrotter och färdigheter. Färdighet i (att tala) främmande språk. Färdighet i tungan. Övning ger färdighet. Mekanisk, teknisk färdighet. Linc. (1640; under habitus, sbst.). Han såg sådan färdighet i hennes fingrar til slögder, at (osv.). Dalin Arg. 1: nr 3, s. 5 (1732). Färdighet i vapen. Tegnér (WB) 2: 265 (1812). (Knipan) dyker med utmärkt färdighet. Nilsson Fauna II. 2. 2: 333 (”343”) (1834). Olika yrken och sysselsättningar .. fordra (vardera) sina särskilda insigter och färdigheter. Genberg VSkr. 1: 42 (1865). Icke heller på skridskor vann jag någon färdighet. De Geer Minn. 1: 37 (1892). För inträde i realskolans första klass fordras (bl. a.): .. någon färdighet i välskrifning; .. någon färdighet i rättskrifning. SFS 1905, nr 6, s. 9. — jfr ARBETS-, HAND-, HANDTVÄRKS-, IDROTTS-, KONST-, LÄS-, MANÖVER-, RÄKNE-, SKRIV-, SPRÅK-, TAL-, VAPEN-, YRKES-FÄRDIGHET m. fl.
2) (†) till 3: raskhet; lätthet; snabbhet; stundom svårt att med säkerhet skilja från 1. (Sv.) färdigheet, (lat.) promtitudo, extemporalitas. Hamb. (1700). All tyngd hindrar rörelsens färdighet genom större friction. GPolhem PVetA 1745, s. 5. (Sv.) Uträtta en sak med mycken färdighet; (t.) eine Sache mit vieler Hurtigkeit ausrichten. Möller (1790).
3) (†) till 4: egenskapen att vara l. förhållandet att ngn l. ngt är beredd (beredt) l. redo l. tillreds (för l. till ngt).
a) till 4 a; äv. (jfr FÄRDIG 4 a γ): beredvillighet, redobogenhet; benägenhet. Baazius Posse 58 (1677). Medymksamt Hiertelag och Hielpsam färdighet. Brenner Dikt. 2: 21 (1728). Jag ville väl veta, hvaruti dygd egenteligen kan bestå, om icke just i en färdighet till denna uppoffring (av ett sinnligt intresse för pliktens skull). Tegnér FilosEstetSkr. 185 (1808).
b) till 4 b. Att de .. hafva sina Brandtyg .. i färdighet och beredskap. VRP 2/5 1729.
Ssgr (till 1): FÄRDIGHETS-LÄRARE. (†) lärare i övningsämne. BerRevElLärov. 1843, Bil. S. s. 82.
-TRÄNING. (En ytterlighet) i fråga om kroppsvård .. (är) öfverdrifven .. färdighetsträning, med dithörande underskattande af andlig kultur. PedT 1905, s. 342.