SAOL

publicerad: 2015  
färna
färna substantiv ~n färnor • en fisk
Singular
en färnaobestämd form
en färnasobestämd form genitiv
färnanbestämd form
färnansbestämd form genitiv
Plural
färnorobestämd form
färnorsobestämd form genitiv
färnornabestämd form
färnornasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
färna färnan färnor
färn·an
substantiv
fä`rna
● en mört­liknande karpfisk med brett till­plattat huvud
belagt sedan 1843; till grek. perknos´ 'mörkfärgad'; jfr ur­sprung till fjärsing, forell
Till SO

SAOB

publicerad: 1926  
FÄRNA, fæ3rna2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[möjl. samhörigt med gr. περκνός, mörkfärgad, o. πέρκη, abborre; jfr FJÄRSING, FORELL]
(i vissa trakter) den till mörtsläktet hörande, ovan mörkt gröna, nedåt sidorna silverglänsande fisken Leuciscus latifrons Nilss., bredpannad id. Scheutz NatH 148 (1843). Bredpannad Id .. Kallas vid Götheborg Dick-Kopp; vid Hjelmaren Årännare; vid Norrköping Färna; vid Helge-å Asp. Nilsson Fauna 4: 309 (1853). VerdS 98: 31 (1901).
Till SAOB