SAOL

SO

publicerad: 2021  

¹gas gasen gaser

gas·en

substantiv

● tunt, lätt ämne som fyller upp det ut­rymme där det befinner sig där­för att det saknar bestämd volym

JFR rök 1, ¹vätska

gasblandning; gasljus; gastub; lustgas; lysgas; naturgas; neongas; vätgas

de viktigaste gaserna i luften är syre, kväve och kol­dioxid; om man sänker temperaturen till­räckligt kondenseras gasen till vätskeform

○ i allmän­språket sär­skilt om märkbara el. farliga typer

gasmask; lustgas; senapsgas; stridsgas

starkt illa­luktande gaser; man letar gas under Nordsjön; förbudet mot att an­vända gas som strids­medel; tarm­katarren orsakade gaser i magen

○ spec. om sådant ämne som an­vänds i gas­spis

gaskran; gasmätare; gaspollett; stadsgas

tända gasen; sätta kastrullen på gasen; strypa gasen

○ spec. äv. om explosivt sådant ämne som bildas i bensin­motor och driver den

gaspedal; gaspådrag; gasreglage

full gas; ge gas

trampa gasen i botten accelerera allt vad bil­motorn förmårtaxichauffören trampade gasen i botten för att hinna fram i tid ○ äv. bildligthemma­laget trampade gasen i botten direkt och ledde med 3-0 redan efter tio minuter

vara i gasen vara berusad eller upp­rymdhan var i gasen på festen och pratade med alla

belagt sedan 1795; av franska gaz med samma betydelse; bildat till grek. kha´os 'kaos' av den flam­ländske läkaren och alkemisten J. B. van Helmont (1577–1644)

²gas gasen

gas·en

substantiv

● vanligen i sammansättn. typ av tunt, lätt, mycket glest tyg nu­mera mest anv. till förband, förr äv. till balklänningar och dylikt

gasbinda; gaskompress; gastyg; gasväv; silkesgas

belagt sedan 1670; av franska gaze med samma betydelse; till stads­namnet Gaza

Till SO

SAOB

publicerad: 1928  

GAS ga4s, sbst.2, r. (r. l. l. m. l. f. Kellgren 3: 117 (c. 1790) osv.; m. Lindfors (1815), WoJ (1891); f. Lundell (1893)), äv. n. (BoupptSthm 1672, s. 10 a (1670), SAOL (1923; jämte r.)); best. -en, ss. n. -et; pl. (i bet. olika slag av gas) -er32.

Ordformer

(förr vanl. skrivet gaz(e). — gage 1716—1734. gagie 1673 (: gagie Hårduk). gauze 1820)

Etymologi

[liksom dan. o. t. gaze, holl. gaas, eng. gauze, av fr. gaze, av sp. gasa, av arab. ḳazz, råsiden, av pers. käž, gäž]

eg. o. urspr. samt ännu ngn gg i poesi: tunn, lätt o. luftig, mer l. mindre genomskinlig vävnad av finare material, vävd i gasbindning, i sht använd till den finare kvinnliga dräkten, flor (se FLOR, sbst.1 1); i övrigt numera nästan bl. om enklare, grövre, gles vävnad (äv. vävd i vanlig tvåskaftsbindning) använd till olika praktiska ändamål, ss. till bindor, omslag, mellanlägg i kläder mellan yttertyg o. foder o. d.; ofta i jämförelser; äv. bildl. BoupptSthm 1672, s. 10 a (1670). Slöjor af luftigt gaz, de silfrade dimmorna lika. Stagnelius (SVS) 3: 93 (1817). Man låter .. (den krossade grafitmalmen) gå öfver fina siktar af gas. JernkA 1890, s. 132. Fröding Eftersk. 1: 90 (1910). — jfr BOMULLS-, BORSYRE-, FÖRBANDS-, SILKES-, SILVER-, SMÖR-GAS m. fl.

Ssgr (rörande den allmänna brukligheten jfr huvudartikeln): GAS-BINDA, r. l. f. jfr BINDA, sbst. 1 a. —

-BINDNING. vävn. om det slags bindning vid vilken varptrådarna (parvis l. gruppvis) slingra sig om varandra. Andersson Väfn. 126 (1880). —

-HÅRDUK. (†) hårduk vävd i gasbindning. BoupptSthm 31/5 1673. —

-KLÄNNING. (†) florsklänning. PoetK 1814, 1: 86. Hallstén o. Lilius (1896). —

-KOMPRESS. i sht kirurg. FörhLäkS 1891, s. 251. —

-NÄT. tunn, nätliknande gas(vävnad). Cornetter, gaze-nät, fontangers höga bandh. Keder Vitt. 360 (1690). 2UB 10: 330 (1907). —

-PAPPER. tekn. papper i vilket för vinnande av större hållfasthet m. m. vid framställningen inlagts gasväv. 2UB 8: 157 (1900). —

-SLÖJA, r. l. f. äv. bildl. KonstNyhMag. 4: 16 (1821). Bremer GVerld. 1: 62 (1860; bildl.) —

-TYG. —

-VÄV. —

-VÄVNAD. jfr SLING-VÄVNAD. Ekenmark Hb. 103 (1820). Släta gasväfnader (t. ex. stramalj). VaruförtTulltaxa 1: 197 (1912).

Till SAOB