SAOL

publicerad: 2015  

gjuteri

gjut·­eri [‑eri´] substantiv ~et ~er gjuta 1

Singular
ett gjuteri	obestämd form
ett gjuteris	obestämd form genitiv
gjuteriet	bestämd form
gjuteriets	bestämd form genitiv
Plural
gjuterier	obestämd form
gjuteriers	obestämd form genitiv
gjuterierna	bestämd form
gjuteriernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

gjuteri gjuteriet gjuterier

gjut·eri·et

substantiv

gjuteri´

● (fabriks)lokal där gjutning ut­förs

belagt sedan 1699

Till SO

SAOB

publicerad: 1929  

GJUTERI jɯ1teri4, n.; best. -et l. -t; pl. -er ((†) -en Möller (1755; under barbures)).

Etymologi

[jfr ä. d. gyderi, t. giesserei; till GJUTA, v. 2, o. GJUTARE]

jfr BILD-, BLY-, BRONS-, CEMENT-, GRYT-, JÄRN-, KANON-, KLOCK-, STIL-, STYCK-GJUTERI m. fl.

1) (föga br. utom ss. senare led i ssgr) handling(en) l. värksamhet(en) l. konst(en) att gjuta. Lind (1749). (Sättmaskinens) indelning i skrif- och gjutapparat medgifver .. att skilja manuskriptskrifningen från gjuteriet. 2UB 10: 206 (1906).

2) (†) i pl.: gjutna föremål, gjutgodsföremål. Grytor, Pottor, Pannor och Fotringar med flere sorter Gjuterier. WexiöT 1814, nr 35, s. 4. Alla sorter Gjuterier. WexjöBl. 1829, nr 49, s. 4.

3) (industriell) anläggning (värkstad) för gjutning (särsk. för järn- o. metallgjutning). BtÅboH I. 11—12: 95 (1699). Meijer PVetA 1747, s. 11. Kockums gjuteri och mekaniska verkstad. Höjer Sv. 2: 758 (1878). Rönnholm EkonGeogr. 35 (1907).

Ssgr (i allm. till både 1 o. 3): GJUTERI-ARBETARE~0200. NWexjöBl. 1847, nr 33, s. 1. PT 1917, nr 127 A, s. 3. —

-BYGGNAD. JernkA 1868, s. 35. —

-FÖRMAN. JernkA 1863, s. 122. —

-KOX. (i fackspr.) vid koxvärk framställd kox (använd vid masugnar, gjutugnar, centralvärmeledningar m. m.), masugnskox. AB 1890, nr 11, s. 1. 2NF 14: 509 (1910). —

-PRODUKT. JernkA 1868, s. 229. —

-VÄRK, n. (numera knappast br.) (större) gjuteri. Lindberg o. Johansson Karlskoga 126 (cit. fr. 1756). HTSkån. 3: 312 (i handl. fr. 1815). —

(3) -ÄGARE. Rinman 1: 576 (1788). JernkA 1818, 2: 62.

Till SAOB