SAOL

publicerad: 2015  
kitta
kitta verb ~de ~t • täta med kitt: ​kitta fönster
Finita former
kittarpresens aktiv
kittaspresens passiv
kittadepreteritum aktiv
kittadespreteritum passiv
kittaimperativ aktiv
Infinita former
att kittainfinitiv aktiv
att kittasinfinitiv passiv
har/hade kittatsupinum aktiv
har/hade kittatssupinum passiv
Presens particip
kittande
Perfekt particip
en kittad + substantiv
ett kittat + substantiv
den/det/de kittade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kitta kittade kittat
verb
kitt`a
● an­bringa kitt på något, för tätning, spackling m.m.
kitta något
kitta fönstren
belagt sedan 1749
kittakittande, kittning
kitta ihop
Till SO

SAOB

publicerad: 1935  
KITTA ɟit3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.); -ARE (tillf., Björkman (1889)).
Ordformer
(kit- 1813 (: kitning). kitt- 1749 osv. kytt- 1749)
Etymologi
[jfr d. kitte, t. kitten; avledn. av KITT]
sätta kitt på l. i (ngt, för att hopfoga ytor l. fästa ngt vid ngt l. fylla springor l. ojämnheter o. dyl. l. tilltäppa en öppning o. d.); fästa l. förbinda l. hopfoga l. fylla l. täta (ngt) med kitt. Kitta fönster(rutor). Lind 2: 456 (1749). Palmstedt Resedagb. 45 (1778). För anstrykningar, som skola med serdeles sorgfällighet utföras, grundas tvenne gånger, samt kittas och slipas efter hvardera grundningen. HjelpMåln. 12 (1857). Glasrutorna .. fästas i d. s. k. glasfalsarne först med små stift af jerntråd .. och kittas derefter. Rothstein Byggn. 518 (1859). (Golvet bör) kittas i springorna och oljedränkas. Bergqvist UndPlanRealsk. 163 (1906). Kitta en läcka i isskåpet. Siwertz Dun 145 (1922). — jfr FAST-, FÖR-, HOP-, PÅ-, SAMMAN-KITTA m. fl.
Särsk. förb.: KITTA FAST10 4. fästa med kitt; äv. oeg.: fastklibba o. d. Nyblom Twain 1: 68 (1873; oeg.). NoK 14: 79 (1922). jfr FASTKITTA. —
KITTA IHOP10 04. hopfästa l. hopfoga med kitt; äv. oeg. o. bildl. (jfr KITT 1 c o. 2). Kitta ihop en sönderslagen skål. Lind 1: 1614 (1749). 2NF 27: 600 (1918; oeg.). Den nuvarande besättningen hade liksom kittats ihop under alla strapatser och vedermödor. Wilhelm Tall. 57 (1919). jfr HOPKITTA. —
KITTA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)032 l. 040. kitta ihop; äv. oeg. o. bildl. (jfr KITT 1 c o. 2). Med Murbruk .. kittades tillsammans ett stycke Gottlands Sandsten vid en Tegelsten. Rinman JärnH 749 (1782). Ström Skogsh. 214 (1830). Hvardaglig beröring kittade folket på ömse sidor (om Öresund) alltjemt fastare samman. Kjellén SvGeogr. 159 (1900). jfr SAMMANKITTA. —
KITTA TILL10 4. tilltäppa l. fylla (ett hål l. en springa o. d.) med kitt. WoH (1904). Auerbach (1909).
Ssgr, se KITT ssgr.
Avledn.: KITTNING, r. l. f. vbalsbst. till KITTA; ofta konkret: fog l. fyllning l. tätning o. d. av kitt; äv. bildl. (jfr KITT 2). Holmberg 2: 48 (1795). Pasch ÅrsbVetA 1845, s. 28 (konkret). Hagberg Shaksp. 5: 53 (1848; bildl.). Östergren (1930).
Till SAOB