SAOL
publicerad: 2015
kontrahera
kon·trah·era
verb
~de ~t 1 dra samman; jfr kontraktion2 träffa skriftlig överenskommelse om, avtala
Finita former | |
---|---|
kontraherar | presens aktiv |
kontraheras | presens passiv |
kontraherade | preteritum aktiv |
kontraherades | preteritum passiv |
kontrahera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kontrahera | infinitiv aktiv |
att kontraheras | infinitiv passiv |
har/hade kontraherat | supinum aktiv |
har/hade kontraherats | supinum passiv |
Presens particip | |
kontraherande | |
Perfekt particip | |
en kontraherad + substantiv | |
ett kontraherat + substantiv | |
den/det/de kontraherade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
kontrahera
kontraherade kontraherat
verb
●
i vetenskapliga sammanhang
dra sig samman
kontrahera något
kontraherande muskler
belagt sedan 1775;
av lat. contrah´ere 'dra samman; avtala'; jfr ursprung till
attrahera,
distrahera
kontraherakontraherande, kontrahering
SAOB
publicerad: 1937
KONTRAHERA kon1trahe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONTRAHENT, KONTRAKTION.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. kontrahieren; av lat. contrahere, sammandraga, ådraga sig, uppgöra, avtala, av com (se KON-) o. trahere, draga (jfr ATTRAHERA, TRAKT m. fl., samt DRAGA, v.). — Jfr KONTRAKT, sbst. o. adj., KONTRAKTIL, KONTRAKTUR]
I. sammandraga, hopdraga.
1) (i fackspr.) i fråga om minskning av volym: sammandraga; särsk. med. i fråga om (ofta ofrivillig) muskelsammandragning l. på muskelsammandragningar beroende minskning av ett kroppsligt organs volym; numera företrädesvis i pass. (med intr. bet.) samt refl. Scheele Bref 82 (1775). Magen var .. contraherad. TLäk. 1832, s. 47. Krampaktigt kontraherade muskler. LbKir. 1: 437 (1920).
2) (†) allmännare l. bildl.: begränsa (ngts) omfattning, förminska, inskränka, reducera. H. M:tt wore till att råda, att afskaffa .. den store och onödige suite, och sitt Hoff något att contrahera. HSH 26: 129 (1633). Linné Bref I. 5: 114 (1763).
3) språkv. hopdraga l. förena (två korta vokaler till en diftong l. en lång vokal); gm dylik hopdragning förkorta (en språkform). Pourel de Hatrize 25 (1650). Sålunda contraheras ἄεϑλον till ᾶϑλον. Aulin Krüger 13 (1853). PedT 1904, s. 392.
II. (†) ådraga sig (ngt), åsamka sig. VDBötB 1643, s. 360. När biörnen om vintren genom sit stillaliggande contraherat obstruction (dvs. förstoppning). BtVLand 4: 49 (1754).
III. i sht handel. o. jur. träffa avtal l. överenskommelse (med ngn om ngt); numera särsk. i fråga om skriftligt avtal; jfr KONTRAKT, sbst. II 1; äv. med obj.: träffa avtal l. överenskomma om (ngt). Kontrahera ett lån. Chesnecopherus Skäl L 4 a (1607). Alle Skeppare och Köpmen skola wara förplichtade at vpkomma på Frachtkammaren, och ther .. om theras Fracht contrahera. SthmStadsord. 1: 58 (1637). Uppskof i fullgörandet af de kontraherade leveranserna. KrigVAH 1886, s. 36. (Skådespelerskan) kontraherade om ett gästspel på Svenska teatern. SvD(A) 1932, nr 51, s. 7.