SAOL

publicerad: 2015  
kontrahera
kon·­trah·­era verb ~de ~t dra samman; ​jfr kontraktionträffa skriftlig överens­kommelse om, av­tala
Finita former
kontraherarpresens aktiv
kontraheraspresens passiv
kontraheradepreteritum aktiv
kontraheradespreteritum passiv
kontraheraimperativ aktiv
Infinita former
att kontraherainfinitiv aktiv
att kontraherasinfinitiv passiv
har/hade kontraheratsupinum aktiv
har/hade kontraheratssupinum passiv
Presens particip
kontraherande
Perfekt particip
en kontraherad + substantiv
ett kontraherat + substantiv
den/det/de kontraherade + substantiv

SO

publicerad: 2021  
kontrahera kontraherade kontraherat
verb
kontrahe´ra
i vetenskapliga samman­hang dra sig samman
kontrahera något
kontraherande muskler
belagt sedan 1775; av lat. contrah´ere 'dra samman; av­tala'; jfr ur­sprung till attrahera, distrahera
kontraherakontraherande, kontrahering

SAOB

publicerad: 1937  
KONTRAHERA kon1trahe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONTRAHENT, KONTRAKTION.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. kontrahieren; av lat. contrahere, sammandraga, ådraga sig, uppgöra, avtala, av com (se KON-) o. trahere, draga (jfr ATTRAHERA, TRAKT m. fl., samt DRAGA, v.). — Jfr KONTRAKT, sbst. o. adj., KONTRAKTIL, KONTRAKTUR]
I. sammandraga, hopdraga.
1) (i fackspr.) i fråga om minskning av volym: sammandraga; särsk. med. i fråga om (ofta ofrivillig) muskelsammandragning l. på muskelsammandragningar beroende minskning av ett kroppsligt organs volym; numera företrädesvis i pass. (med intr. bet.) samt refl. Scheele Bref 82 (1775). Magen var .. contraherad. TLäk. 1832, s. 47. Krampaktigt kontraherade muskler. LbKir. 1: 437 (1920).
2) (†) allmännare l. bildl.: begränsa (ngts) omfattning, förminska, inskränka, reducera. H. M:tt wore till att råda, att afskaffa .. den store och onödige suite, och sitt Hoff något att contrahera. HSH 26: 129 (1633). Linné Bref I. 5: 114 (1763).
3) språkv. hopdraga l. förena (två korta vokaler till en diftong l. en lång vokal); gm dylik hopdragning förkorta (en språkform). Pourel de Hatrize 25 (1650). Sålunda contraheras ἄεϑλον till ᾶϑλον. Aulin Krüger 13 (1853). PedT 1904, s. 392.
II. (†) ådraga sig (ngt), åsamka sig. VDBötB 1643, s. 360. När biörnen om vintren genom sit stillaliggande contraherat obstruction (dvs. förstoppning). BtVLand 4: 49 (1754).
III. i sht handel. o. jur. träffa avtal l. överenskommelse (med ngn om ngt); numera särsk. i fråga om skriftligt avtal; jfr KONTRAKT, sbst. II 1; äv. med obj.: träffa avtal l. överenskomma om (ngt). Kontrahera ett lån. Chesnecopherus Skäl L 4 a (1607). Alle Skeppare och Köpmen skola wara förplichtade at vpkomma på Frachtkammaren, och ther .. om theras Fracht contrahera. SthmStadsord. 1: 58 (1637). Uppskof i fullgörandet af de kontraherade leveranserna. KrigVAH 1886, s. 36. (Skådespelerskan) kontraherade om ett gästspel på Svenska teatern. SvD(A) 1932, nr 51, s. 7.