publicerad: 1937
KONTRAKT kontrak4t, n. (G1R 2: 165 (1525) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) r. l. m. l. f. (G1R 1: 159 (1523), Larsson Hemmab. 134 (1916; i dialektfärgat talspr.)); best. -et, ss. r. l. m. l. f. -en; pl. =, äv. (ss. r. l. m. l. f. alltid) -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet contract(h). -tracht 1525—1659. -tragth 1541. -trakt (-tract, -tracth, -trackt) 1523 osv.)
Etymologi
[fsv. kontrakt (i bet. I o. II 1), m.?; jfr t. kontrakt, eng. contract, fr. contrat, avtal m. m.; av lat. contractus, sammandragning, avtal, vbalsbst. till contrahere (se KONTRAHERA); jfr KONTRAKT, adj.]
I. [eg.: antal församlingar som sammanförts till ett administrativt helt] underavdelning av ett stift (bestående av ett antal pastorat, i vissa undantagsfall av ett antal pastorat jämte enskild församling av ett till två olika stift hörande pastorat), ”prosteri”. G1R 7: 207 (1530). Ther Probsten, af långlig Siukdom eller ålder, blifwer wanföhr, förordne Biskopen en annan skickelig Man i Contractet, til hans Vicarium. Kyrkol. 24: 21 (1686). Helsingelands Norra Contract. Broman Glys. 3: 565 (c. 1740). SvStatskal. 1936, s. 638.
II. om överenskommelse samt i anv. som utvecklats ur denna bet.
1) överenskommelse varigm två l. flera parter grundlägga ett rättsförhållande mellan sig, (rättsligt bindande) avtal; särsk. om avtal rörande ekonomiska förhållanden; numera företrädesvis om avtal vars innehåll (i olika punkter) uppsatts i en skriftlig handling l., konkret, om en dylik handling; i vissa fall med särskild tanke på den ena partens åtaganden; förr äv. dels om fördrag mellan stater, dels övergående i bet.: (högtidlig) utfästelse. Avsluta, uppgöra (äv. göra) l. upprätta l. skriva ett kontrakt (om ngt). Underskriva ett kontrakt. Ingå, teckna ett kontrakt (med ngn). Uppsäga, annulera, förnya ett kontrakt. Hålla, fullgöra ett kontrakt. Bryta kontraktet. Det står inte i kontraktet. G1R 1: 159 (1523). The som noghro contracter eller stoor forplichtelse giorde. OPetri Kr. 89 (c. 1540). (Tillhålla) Hans Hansson att han sin contract fullgiör. Gustaf II Adolf 274 (1626). Uthi contractet står, att Sixt skulle förskjuta aff arrendet. RP 6: 712 (1636). Såsom offta sker, at Contract kan bryta lag. VDAkt. 1743, nr 217. Björling CivR 128 (1907). Hellström Storm 15 (1935). — jfr ARRENDE-, BEFRAKTNINGS-, BET-, BILATERAL-, BYGGNADS-, BÅTSMANS-, ENTREPRENAD-, FREDS-, HASARD-, HYRES-, KNEKT-, KÖPE-, LÅNE-, REAL-, ROTE-, VERBAL-, ÅRS-, ÄKTENSKAPS-KONTRAKT m. fl.
2) (ny anv.) spelt.
a) [efter motsv. anv. i eng.] i fråga om (särsk. visst slag av) bridge: det bud som lägges till grund för spelet; gm bud gjord utfästelse från ett spelpars sida att taga hem ett visst antal trick. Lundgren Koppel AuktBr. 39 (1923). Dens. Koppel KontrBr. 39 (1928).
b) elliptiskt för: kontraktsbridge. Spela kontrakt. SvD(A) 1927, nr 312, s. 7. SDS 1934, nr 330, s. 16.
Ssgr (i allm. till II 1): A (numera mindre br. utom i -BOK): KONTRAKT-BESTÄMMELSE, se C. —
-BOK; pl. -böcker. (kontrakt- 1878 osv. kontrakts- 1816—1854) (förr) bok som för de särskilda länen innehöll ett sammandrag av bestämmelserna rörande båtsmännens samt rust- o. rotehållarnas inbördes skyldigheter o. rättigheter; rotebok. Gynther Förf. 4: 566 (cit. fr. 1816). 2NF 4: 818 (1905). —
-BREV, -ENLIG, -HANDEL, -MÄSSIG, -ÅR, se C.
B (†): KONTRAKTE-VIS, se C.
C: (I) KONTRAKTS-ADJUNKT. i vissa nordliga l. till Lappmarken hörande kontrakt i Luleå (förr Härnösands) stift: e. o. prästman som förordnats att (företrädesvis i avlägsna trakter) biträda kontraktets ordinarie präster med gudstjänster, konfirmandundervisning, sjukbesök m. m. BtRiksdP 1890, 8Hufvudtit. s. 81. —
-BESTÄMMELSE. (kontrakt- 1933. kontrakts- 1874 osv.) Tolkning af kontraktsbestämmelse. 1NJA 1874, Dom. s. cxv. —
-BOK, se A. —
-BREV. (kontrakt- 1530. kontrakts- 1533—1680) (†) dokument som utgöres av ett kontrakt. G1R 7: 30 (1530). VDP 1680, s. 224. —
(II 2 a) -BRIDGE. [efter eng. contract bridge] spelt. ett slags bridge varvid endast det bjudna antalet trick räknas med för utgång. SvD(A) 1927, nr 312, s. 7. Modern kontraktsbridge. Andersson (1930; boktitel). —
-ENLIG. (kontrakt- 1851—1922. kontrakts- 1852 osv.) som är i enlighet med kontraktet; som uppfyller kontraktets fordringar. SvTyHlex. (1851). Är varan (vid leverans) icke gill (kontraktsenlig) .. kan (osv.). Hernberg Rättsh. 193 (1922).
-FORMULÄR. Liljecrona RiksdKul. 364 (1840). särsk. (†) om formulär till fördrag mellan två stater. Widekindi KrijgH 825 (1671). —
-HANDEL. (kontrakt- 1557. kontrakts- 1561) (†) (underhandling angående) överenskommelse (fördrag); avtal. Ändoch vij then contract handell inthet haffve kunne[t] ratificere eller stadfeste. G1R 27: 76 (1557). E14R 1561, 1: 166 a. —
-INTRESSE. jur. i uttr. positivt, negativt kontraktsintresse, fördel (vinst) resp. skada (utgifter) som för ngn följer (följt) med ett kontrakt. Björling CivR 183 (1908). —
-KÖP. handel., jur. köp vid vilket ett kontrakt upprättas med angivande av de båda parternas ömsesidiga förpliktelser mot varandra. FFS 1922, s. 552. —
-MÄSSIG. (kontrakt- 1851—1873. kontrakts- 1840 osv.)
1) som har karaktären av kontrakt. Nordström Samh. 2: 51 (1840). Ömsesidig, kontraktmässig förbindelse. Svedelius Statsk. 4: 347 (1869).
2) kontraktsenlig. Arrendet af prestgårdsjorden upphör kontraktsmessigt med försäljningen. Backman Reuter Lifv. 1: 63 (1870). —
(I) -PROST. präst (vanl. kyrkoherde) som förordnats att ha överinseende över de kyrkliga förhållandena i ett kontrakt. Wallquist EcclSaml. 1—4: 107 (1788).
Ssgr: kontraktsprost-arvode,
-befattning,
-ämbete(t) m. fl. —
-STRIDIG. (i fackspr.) som strider mot kontraktets bestämmelser; icke kontraktsenlig; äv. om vara. Genom befälhafvarens kontraktsstridiga förhållande. BtRiksdP 1891, Saml. 1. I. 2: nr 3, ProtLagär. s. 31 (1889). 2NF 16: 304 (1911). —
-VILLKOR~02, äv. ~20. jfr -BESTÄMMELSE. Fullgöra de stadgade kontraktsvilkoren. 2VittAH 23: 78 (1857, 1863). —
-VIS, adv. (kontrakte- 1697. kontrakts- 1764 osv.)
1) till I: med varje kontrakt taget för sig, kontrakt för kontrakt. SynodA 1: 440 (1764). Biskopsvalet äger kontraktsvis rum d. 31 mars. SvD(A) 1920, nr 69, s. 6.
2) (numera knappast br.) till II 1: gm kontrakt, i följd av l. på grund av kontrakt. RARP 16: 412 (1697). —
-ÅR. (kontrakt- 1712. kontrakts- 1661 osv.) jfr -TID. Stiernman Com. 3: 52 (1661). Att suga ut jorden så mycket som möjligt under kontraktsåren. Sjödin StHjärt. 67 (1911).
Avledn.: KONTRAKTIST, m.
1) (med prägel av fackspr.) till I: var särskild av de präster som en kontraktsprost har under sig i sitt kontrakt; präst i kontraktet (dvs. ett visst kontrakt); i sht i pl. RA I. 3: 96 (1593). SvD(A) 1934, nr 319, s. 12.
Spoiler title
Spoiler content