SAOL

SO

publicerad: 2021  

larynx ingen böjning

substantiv

la´rynx

● struphuvud särsk. i medicinska samman­hang

JFR farynx

belagt sedan 1837; av grek. lar´ynx med samma betydelse

Till SO

SAOB

publicerad: 1939  

LARYNX la4ryŋks, r. l. m. l. f.; i best. anv. utan slutartikel.

Etymologi

[ytterst av gr. λάρυγξ, struphuvud, strupe]

anat. struphuvud. Pfeiffer (1837). Sjukdomar i larynx. Hygiea 1872, s. 103. LbKir. 1: 431 (1920).

Ssgr (med.): LARYNX-AFFEKTION. jfr AFFEKTION 1 slutet. En kronisk larynxaffektion. Hygiea 1920, s. 499. —

-KATARR. Hygiea 1872, s. 98. —

-SPEGEL. laryngoskop. FörhLäkS 1868, s. 161. Holmgren InlInvSj. 35 (1933).

Avledn.: LARYNGAL, r. l. m. språkv. laryngalt språkljud. Lundell (1893). Zetterstéen SemSpr. 46 (1914). —

LARYNGAL, adj. språkv. om språkljud: vid vars frambringande röstbanden artikulera mot varandra, glottal. De laryngala spiranter, som man plägar utan åtskilnad beteckna med h. Landsm. 1: 292 (1879). 3NF (1930). —

LARYNGIT, r. med. inflammation i struphuvudet. Hygiea 1873, s. 689.

Till SAOB