SAOL
publicerad: 2015
näsborre
näs|borre
substantiv
~n ‑borrar • näsborrar de båda hålen vid näsans spets
| Singular | |
|---|---|
| en näsborre | obestämd form |
| en näsborres | obestämd form genitiv |
| näsborren | bestämd form |
| näsborrens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| näsborrar | obestämd form |
| näsborrars | obestämd form genitiv |
| näsborrarna | bestämd form |
| näsborrarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
näsborre
näsborren näsborrar
näs|borr·en
substantiv
nä`sborre 
●
ofta plur.
ettdera av de båda hålen i näsans spets som man andas, luktar och snyter sig genom
doften av nybakat bröd fyllde deras näsborrar
○
äv. om liknande delar hos vissa djur (el. sagodjur)
draken sprutade eld genom näsborrarna
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska näsabora, till bora 'hål'; besläktat med
borra
SAOB
publicerad: 1948
NÄSBORR nä3s~bor2, r. l. m. l. f., l. NÄSBORRE ~bor2e, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar (Broman Glys. 3: 229 (c. 1730: näsborar) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. näsborra, se nedan); förr äv. NÄSABORR l. NÄSEBORR, r. l. m. l. f. (Bedlegr. 22 (1647: Näsebor), Schützercrantz 1Förlossn. 47 (1785)) l. n. (BOlavi A 6 b (1578: näsaboren, n. pl. best.), OMartini Läk. 46 (c. 1600: näseboran, n. pl. best.)); pl. -ar (Lindh Huuszapot. 27 (1675: Näseborarna), Schützercrantz 1Förlossn. 47 (1785: Näsebårarna)) l. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. näseborra, se nedan), ss. n. = (BOlavi A 6 b (1578), OMartini Läk. 46 (c. 1600)); förr äv. NÄSBORRA l. NÄSABORRA l. NÄSEBORRA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (VarRerV 7 (1538: näsaboror), SkandFisk. 24 (1837: näsborrorna)) l. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. näsborr resp. näseborr, Helsingius (1587: Näsebohrer), Linné Gothl. 264 (1745: Näseborerna)).
Ordformer
(näs- 1613 osv. näsa- 1538—1640. näse- (nääse-) 1578—1785. näss- 1690—1746. -bor (-bår) 1578—1857. -bora (-bohra, -båra) c. 1635—1793. -borar (-bå(å)-rar), pl. 1675—1838. -bore 1790, 1807. -boren (-bå-), sg. best. 1751—1807. -borer (-bohr-, -bår-), pl. 1587—1745. -boro (-båru) 1578 (oblik form), 1642 (nom.). -boror (-bå-), pl. 1538—1834. -borr 1805 osv. -borra c. 1600 (: näseborrorna, pl. best.), 1755—1870. -borrar, pl. 1685 osv. -borre c. 1580, 1853 osv. -borren, sg. best. 1776 osv. -bur 1578. -bu(h)ra 1639 (: näseburorne, pl. best.)—1727 (: Näs-Buhror, pl.). -burar, pl. 1839. — Anm. Formen näsborgar, pl., användes av CAHagberg, t. ex. i SKN 1844, s. 211, Shaksp. 11: 334 (1851))
Etymologi
[fsv. näsa bora, näsobora, f., y. fsv. näsbora, f., näsaborar, pl.; jfr d. næsebor, n. (fd. næsæ boræ, dat. sg., næsebore(r), pl.), nor. nesebor, n., nor. dial. nasebora, f.; av NÄSA, sbst.2, o. BORR, sbst.2, resp. BORRE, sbst.1, o. BORRA, sbst.1]
om vardera av de båda öppningarna på näsans undersida (o. de dem närmast omgivande delarna av näsan); ofta vidsträcktare, om vardera av de båda kanaler som leda inåt från näsöppningarna; förr äv. om näsvinge; jfr NÄSA, sbst.2 1 a. VarRerV 7 (1538). (Ett visst läkemedels) röök och damb brenner j näsaboren. BOlavi A 6 b (1578). Några (infödingar på Nya Zeeland) genomstinga sina näsbårar och draga derigenom en fjäder, som faller ned hvardera på sit Kinben. Fréville Söderh. 2: 139 (1776). Yfviga, röda näsburar. Almqvist Amor. 202 (1839). Trettio näsborrar vidgades af förtjusning och vädrade idel sedeförderf. Hedenstierna FruW 223 (1890). Broman Männ. 2: 84 (1925). — särsk. om motsvarande kroppsdel hos djur; jfr NÄSA, sbst.2 3. Hestar .. med vpskorna näseborer. Petreius Beskr. 4: 6 (1615). Hammarström Sportfiske 225 (1925).