SAOL

publicerad: 2015  
njutningsmedel
njut·­nings|­medel substantiv ‑medlet; pl. ~, best. pl. ‑medlen t.ex. cigaretter el. alkohol
Singular
ett njutningsmedelobestämd form
ett njutningsmedelsobestämd form genitiv
njutningsmedletbestämd form
njutningsmedletsbestämd form genitiv
Plural
njutningsmedelobestämd form
njutningsmedelsobestämd form genitiv
njutningsmedlenbestämd form
njutningsmedlensbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
njutningsmedel njutningsmedlet, plural njutnings­medel, bestämd plural njutningsmedlen
njut·nings|­medl·et
substantiv
nju`tningsmedel
ämne som brukas på grund av sin an­genäma smak eller bedövande eller upp­livande verkan
kaffe, te, tobak och andra njutnings­medel
belagt sedan 1821

SAOB

publicerad: 1947  
NJUTNING njɯ3tniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[vbalsbst. till NJUTA]
1) (†) till NJUTA I 1: åtnjutande; besittning; i sht i uttr. komma l. vara i njutning av ngt. Björkegren (1786; under jouir). Innan han kom till en stadgad njutning af sin fulla lön. Franzén Minnest. 2: 47 (1822). Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 349 (1876).
2) (†) till NJUTA I 4: förtärande, förtäring. LBÄ 23—24: 24 (1799). Njutningen af en vargs hjerta skall redan i barndomen gjort .. (Ingjald Illråde) grym. Geijer SvFolkH 1: 28 (1832). Njutningen af god föda. Ahlman (1872).
3) till NJUTA I 5: njutande; ofta konkretare: känsla av lust l. välbehag. Kellgren 3: 227 (1793). Fåfängligheten af alla jordiska njutningar. Agardh ThSkr. 1: 3 (1842, 1855). (Atterboms Svenska siare och skalder) har skänkt mig en sällsynt njutning. BvBeskow (1844) i 3SAH XXXVII. 2: 148. Att .. känna kaffearomen .. var en okonstlad .. njutning. Wägner Norrt. 27 (1908). — jfr KONST-, KROPPS-, LEVNADS-, LIVS-, SJÄLS-NJUTNING m. fl. — särsk. konkret, om mat o. dryck; i uttr. bordets njutningar. Östergren 1: 611 (1917).
Ssgr (till 3): NJUTNINGS-BEGÄR. begär efter (sinnliga) njutningar. 2SAH 3: 64 (1802).
-FILOSOF. person som hyllar njutningsfilosofin; epikuré (se d. o. 1, 2 b). Tavaststjerna Inföd. 109 (1887).
-FILOSOFI. filosofisk åsikt enl. vilken njutning är det högsta goda; epikurism (se d. o. 1, 2). Levertin Diktare 269 (1898).
-FULL. (i vitter stil) full av njutning(ar). JournLTh. 1812, nr 137, s. 4. Besjungom våra njutningsfulla ungdomsdar. Runeberg (SVS) 2: 109 (c. 1827). Östergren (1933).
-FYLLD, p. adj. fylld av njutning(ar). 2NF 11: 264 (1909).
-FÖRMÅGA. förmåga att njuta. Geijer I. 5: 177 (1811). En bohemkonstnärs sorglösa njutningsförmåga. 2NF 16: 495 (1911).
-HUNGER. (i sht i vitter stil) jfr -begär. Atterbom Siare 5: 148 (1849).
-LIV. om en njutningsmänniskas liv. Snoilsky 3: 92 (1883). 3SAH LIV. 2: 228 (1943).
-LUST, äv. (numera knappast br.) -LUSTA. jfr -begär. Rogberg Pred. 2: 407 (1827).
-LYSTEN. som har (starkt) begär efter njutningar; äv. i utvidgad anv., om tid l. ort: som utmärkes av njutningslystnad. Crusenstolpe Mor. 5: 74 (1843). 3SAH 1: 10 (1886; om tid). Det under de polska konungarna så lefnadsglada, njutningslystna Dresden. Hahr ArkitH 431 (1902).
-LYSTNAD. jfr -begär. Palmblad Norige 259 (1846).
-MEDEL. ämne l. preparat o. d. vars användande innebär en njutning (bestående i t. ex. angenäm smak l. i en känsla av välbehag gm medlets bedövande l. upplivande värkan o. d.); ofta motsatt: näringsmedel. SC 1: 915 (1821). Rusdrycker, kaffe, tobak och andra vanliga njutningsmedel. SFS 1938, s. 1000.
-MÄNNISKA. person som hänger sig åt njutningar; äv.: person som hyllar njutningsfilosofin, njutningsfilosof; ofta motsatt: pliktmänniska. SD 1893, nr 14, s. 2. 3SAH 51: 65 (1940).
-RIK. (i sht i vitter stil) jfr -fylld. PoetK 1819, 2: 7. Njutningsrika timmar. Strindberg NRik. 82 (1882).
-TÖRST. (i sht i vitter stil) jfr -hunger. Wikner Vitt. 257 (1866). Castrén Schildt 135 (1927).
-TÖRSTANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) Östergren (1933).
-VÄXT. (i fackspr.) växt som innehåller narkotiska, berusande l. upplivande l. välsmakande ämnen (använda vid framställning av njutningsmedel). Njutningsväxter (kakao, te, kaffe, cikoria, sockerrör, tobak, vallmo, m. fl.). 2UB 4: 101 (1899).