SAOL

publicerad: 2015  

opus

op·­us [o´p‑] substantiv ~et; pl. ~ • skrivet el. tryckt arbete, verk; musik­verk

Singular
ett opus	obestämd form
ett opus	obestämd form genitiv
opuset	bestämd form
opusets	bestämd form genitiv
Plural
opus	obestämd form
opus	obestämd form genitiv
opusen	bestämd form
opusens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

opus opuset, plural opus, bestämd plural opusen

op·us·et

substantiv

o´pus

● konstnärligt verk

JFR oeuvre

ett opus (om någon/något/sats)

ett opus (om någon)

ett opus (om något)

ett opus (om sats)

○ sär­skilt om musikaliskt verk, numrerat enl. till­komst­ordning

opustal

Beethovens opus 132

○ ibland något ironiskt (äv. om amatör­mässigt alster)

han skickade sitt opus till förlag efter förlag

(någons) magnum opus (någons) främsta verkmånga ser "Det andra könet" som Simone de Beauvoirs magnum opus

belagt sedan 1698; av lat. op´us 'arbete; verk; bragd'; jfr ur­sprung till opera, operera, opulent, ämne

Till SO

SAOB

publicerad: 1950  

OPUS ω4pus, n.; best. -et; pl. = (Sundén (1887) osv.) l. (med prägel av fackspr., numera i sht i sådana uttr. som ngns samlade opera) OPERA ω4pera, stundom äv. op4era (Biurman Brefst. 157 (1729), SvD(B) 1942, nr 323, s. 8).

Etymologi

[jfr t. o. eng. opus; av lat. opus (pl. opera), arbete m. m., rotbesläktat med AVEL o. ÖVA, o. sannol. nära besläktat med lat. ops, förmåga m. m. (se OPULENT). — Jfr MANÖVER, OFFICIN, OPERA, OPERERA]

1) (†) arbete, värk, företag. (Boktryckaren ville) tryckia Biblian (men saknade medel) .. sådant stoort Opus och berömligit werk aff egen bekostnad att fullföllia. RARP 3: 307 (1643).

2) om skrift l. bok; litteraturalster, arbete (se d. o. 11 c); numera i sht om vetenskapligt l. skönlitterärt värk. Schück VittA 4: 194 (i handl. fr. 1698; om utgåva av fornsagor). (Betänkandet över författningsförslaget) var ett opus af utskottets secreterare Hans Järta. HT 1918, s. 188 (1809). (Hans) solida opus är både lärorikt och eggande till fortsatta studier på området. SvTeolKv. 1939, s. 174. — särsk. med mer l. mindre nedsättande l. ringaktande bibet.: ”produkt”. Ahlman (1872). Revyn, eller vad man nu skall kalla opuset. SvD(A) 1934, nr 1, s. 13.

3) (mindre br.) om konstvärk. Höijer (1864). Pauli Ungd. 10 (1925).

4) om musikalisk komposition (se d. o. 4), musikvärk; samling av (mindre) kompositioner; särsk. (vanl. förkortat op.) i förbindelse med siffra angivande värkets ordningstal i en viss kompositörs produktion. I skogen. Tondikt för orchester. .. Op. 10. Arlberg (1877; titel på partitur). (Rameau's) första opus, ett häfte klaverkompositioner. Wegelius MusH 199 (1892). (Chopins) Ballad Ass-dur op. 47. RöstRadio 1947, nr 44, s. 20.

Ssg: (4) OPUS-TAL. mus. ett musikvärks ordningsnummer bland en tonsättares opus. Norman MusUpps. 182 (1884, 1888).

Till SAOB