SAOL

publicerad: 2015  

paljett

palj·­ett [‑et´] substantiv ~en ~er • liten glittrande metall­skiva som prydnad t.ex. på klänning

Singular
en paljett	obestämd form
en paljetts	obestämd form genitiv
paljetten	bestämd form
paljettens	bestämd form genitiv
Plural
paljetter	obestämd form
paljetters	obestämd form genitiv
paljetterna	bestämd form
paljetternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

paljett paljetten paljetter

palj·ett·en

substantiv

paljett´

● ofta plur. liten, tunn, glänsande skiva som ut­gör prydnad på klädes­plagg

paljettbroderi; paljettglitter; paljettklänning

hon kom till maskeraden ut­styrd med fjädrar och paljetter

belagt sedan 1619; av franska paillette med samma betydelse, till paille 'halm(strå); metallflaga'

Till SO

SAOB

publicerad: 1952  

PALJETT paljät4, r. l. m., förr äv. POLETT, sbst.1, l. POLLETT, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(paill- 1752—1935. palj- (-li-, -lli-, -llj-) 1786 osv. pol- 1619—1645. poll- 1641—1702. pål- 1655—1674. -et 1631 (: Guld poleter), 1773—1828. -ett (-ette) 1637 (: poletter), 1752 osv. -itter, pl. 1619—1674. -ätter, pl. 1655)

Etymologi

[av fr. paillette, av paille, halm(strå), metallflaga (se PALJ); formen pol(l)ett beror sannol. på invärkan från POLLETT, sbst.2. — Jfr PALJA]

1) liten (vanl. cirkelrund) tunn skiva av (stundom ädel) metall (äv. av glas l. annat glittrande material), använd ss. prydnad på klädesplagg o. d.; i sht i pl.; äv. bildl.; jfr FLITTRA, sbst. Till en Cledningh (åt konungen) .. Politter för .. 12 dlr. KlädkamRSthm 1619 A, s. 34 b. Ordens Stjerna med pailletter. KlädkamRSthm 1772, s. 95. Paljetter .. äro af tvenne slag, nemligen foliepaljetter och tråd-paljetter. Almroth Karmarsch 596 (1839). Åstrand (1855; äv. i form av blommor, stjärnor o. d.). Snoilsky 1: 42 (1869; bildl.). Krusenstjerna Pahlen 7: 401 (1935). jfr GULD-, SILVER-PALJETT m. fl.

2) (numera föga br.) i sht guldsm. litet stycke ädel metall, klippt av en tråd l. dyl. (o. avsett att upphettas i kolstybb för att renas), skroda. 2UB 6: 580 (1904).

Ssgr (till 1): A: PALJETT-BRODERAD, p. adj. försedd med (broderi av) paljetter. SthmFig. 1845, s. 190. Paljettbroderad (aftonklänning). SvD(A) 1932, nr 258, s. 12. —

-BRODERI. jfr -broderad. Freja 1891, s. 12. Fatab. 1921, s. 178. KarlJohStil. 44 (1924; på en damsko). —

-BÅRD. paljettbroderad bård (fäst l. avsedd att fästas på en klänning o. d.). Freja 1892, s. 7. GHT 1898, nr 59 A, s. 1. —

-GLITTER. Levertin Diktare 194 (1898). —

-GNISTRANDE, p. adj. En .. paljettgnistrande klänning. Sparre Ön 82 (1925). —

-HAMMARE. (förr) värktyg varmed (små ringar av äkta l. oäkta) guld- l. silvertråd uthamrades till paljetter. Almroth Karmarsch 598 (1839). —

-KJOL. paljettbroderad kjol. Hultenberg Lothar SpanSjäl 23 (1921). —

-STÄD. (förr) underlag vid tillvärkning av paljetter med paljetthammare. Almroth Karmarsch 597 (1839). —

-TYLL. paljettbroderad tyll. GHT 1896, nr 96 B, s. 2.

B (†): PALJETTS-GLAS. om små skivor av glas, liknande paljetter? 1 Ljuskrona med 7 Pipor och Pailletsglas. DA 1808, nr 93, s. 10.

Avledn. (till 1): PALJETTERA, v., -ing.

1) tr.: sätta paljetter på (ngt); särsk. i p. pf. ss. adj. Paljetterad sidensars. Blanche Bild. 3: 71 (1864). Wettergren GvRosen 177 (1919). särsk. bildl. TurÅ 1904, s. 275.

2) (enst.) intr.: glittra liksom ngt som är besatt med paljetter. Tigerstedt Örn. 44 (1935; om vattenytor).

Till SAOB