SAOL

publicerad: 2015  

pantograf

panto·­graf [‑gra´f] substantiv ~en ~er • en äldre apparat för lik­formig av­bildning i önskad skala

Singular
en pantograf	obestämd form
en pantografs	obestämd form genitiv
pantografen	bestämd form
pantografens	bestämd form genitiv
Plural
pantografer	obestämd form
pantografers	obestämd form genitiv
pantograferna	bestämd form
pantografernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

pantograf pantografen pantografer

panto·graf·en

substantiv

pantogra´f

● mest historiskt apparat för lik­formig av­bildning i god­tycklig skala av kartor, teckningar m.m.

SYN. transportör 4

pantografbord

belagt sedan 1799; till grek. pant(o)- 'all', till pa´s, neutr. pa´n, genitiv pantos´, 'all' och graph´ein 'skriva'

Till SO

SAOB

publicerad: 1952  

PANTO- pan1tω- l. -to- l. -tå-.

Etymologi

[med motsv. i t., fr. o. eng.; av gr. παντο-, ssgsform till gr. πᾶς (se PAN-, pref.1)]

i ssgr: all-.

Ssgr: PANTO-GRAF104. [jfr t. o. eng. pantograph, fr. pantographe] tekn. apparat som användes vid likformig avbildning av figurer av skiftande form i önskad skala (o. som grundar sig på proportionsförhållandena hos likformiga trianglar); särsk. om dylika apparater använda dels vid kartkopiering, dels vid olika slags gravering. ReglInstrumMak. 1799, s. 3. Dekorering (av etsade glas) göres vanligen i s. k. pantograf. SvSlöjdFT 1931, s. 108. SvD(A) 1933, nr 47, s. 5.

Ssg (tekn.): pantograf-bord. där kartor ritas med hjälp av pantograf. SvD(A) 1933, nr 47, s. 5. —

-GRAFERA10040, i Sveal. äv. —32, förr äv. -GRAFIERA, v., -ing. (-era 1917 osv. -iera 1881) [till pantograf] tekn. göra avbildningar med hjälp av pantograf; äv. tr., dels: rita l. gravera l. på annat sätt utföra (ngt) med hjälp av pantograf, dels: förse (ngt) med mönster o. d. med hjälp av pantograf. NF 5: 125 (1881). (Gravören) pantograferar skrift och emblem efter schabloner. HantvB I. 7: 216 (1939). Pantograferade .. tapetvalsar. Form 1941, Omsl. s. 14. —

-MIM, -MIMIK, -MIMIKER, -MIMISK, se pantomim (avledn.). —

-POD -på4d l. -pω4d, m. l. r.; best. -en; pl. -er. [till gr. πούς (gen. ποδός), fot (se fot); pantopoderna ha ben l. fötter som i förh. till kroppen äro mycket långa. — Jfr antipod] zool. leddjur av klassen Pantopoda, havsspindel; i sht i pl. Thorell Zool. 2: 392 (1865). FoFl. 1933, s. 236. —

-PON -på4n, n.; best. -et. [jfr t. pantopon; till opium] farm. benämning på ett läkemedel innehållande opiets samtliga alkaloider. 2NF (1914). Santesson Läkem. 114 (1924).

Till SAOB