SAOL

publicerad: 2015  
petition
pet·­it·ion substantiv ~en ~er • hem­ställan till myndighet om åt­gärd
Singular
en petitionobestämd form
en petitionsobestämd form genitiv
petitionenbestämd form
petitionensbestämd form genitiv
Plural
petitionerobestämd form
petitionersobestämd form genitiv
petitionernabestämd form
petitionernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
petition petitionen petitioner
pet·it·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
● begäran som riktas till myndighet från en­skild person eller organisation
petitionslista; masspetition
en petition (från någon) (till någon) (om någon/något/sats)
en petition (från någon) (till någon) (om någon)
en petition (från någon) (till någon) (om något)
en petition (från någon) (till någon) (om sats)
i en petition till regeringen protesterade många intellektuella mot av­visningarna av flyktingar
○ äv. ut­vidgat (formell) begäran
belagt sedan 1791; av lat. peti´tio 'begäran', till pet´ere 'bedja'; jfr ur­sprung till aptit, repetera
Till SO

SAOB

publicerad: 1953  
PETITION pet1iʃω4n l. pe1t-, äv. -itʃ- (- -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. petition, fr. pétition; av lat. petitio (gen. -ōnis), vbalsbst. till petere, begära m. m. (jfr PETITUM)]
till en offentlig myndighet (t. ex. till Kungl. Maj:t, regeringen, regeringsledamot, riksdagen) riktad (skriftligen avfattad) hemställan l. begäran (om vidtagande av viss åtgärd) från enskild person l. (vanl.) grupp av personer. Ingå med, inlämna, ingiva, överlämna, framlämna en petition. Tillbakavisa, avslå, avvisa en petition. PT 1791, nr 20, s. 2. En deputation, som .. öfverlämnade en mängd med talrika underskrifter försedda petitioner om en ny representation. De Geer Minn. 1: 226 (1892). — jfr MASS-, STORM-PETITION.
Ssgr: PETITIONS-LISTA, r. l. f. [jfr t. petitionsliste] om en särskild till en petition hörande lista för l. med petitionärernas namnunderskrifter l. om petition med dylik lista. AnderssonBrevväxl. 2: 286 (1848). —
-RÄTT, r. l. m. [jfr t. petitionsrecht] rätt att framställa petitioner; särsk. (förr) statsvet. om riksdagens rätt att (till Kungl. Maj:t) framställa förslag (komma med initiativ) i frågor som lågo utanför området för riksdagens beslutanderätt. SC 1: 1 (1820). Reuterskiöld Grundlag. 695 (1926). —
-VIS, adv. gm l. i petition(er). SödermNyh. 1894, nr 13, s. 3. —
-VÄG. [jfr t. petitionsweg] om metoden att begagna sig av petition(er); i sådana uttr. som på l. i petitionsväg, gå petitionsvägen. Frey 1844, s. 461.
Avledn.: PETITIONERA, v. [jfr t. petitionieren, fr. pétitionner] framställa en begäran i form av en petition, inkomma hos myndighet med en petition. Petitionera om ngt (hos ngn). SC 1: 375 (1820). Att petitionera om friare handels- och tullagar. Liljecrona RiksdKul. 153 (1840). särsk. (†) i uttr. petitionera ngt, petitionera om ngt. Wieselgren Hierta 256 (i handl. fr. 1843). —
PETITIONÄR1004 l. 0104, m.||ig. [jfr t. petitionär, eng. petitioner, fr. pétitionnaire] person som petitionerar om ngt; undertecknare av en petition. SC 1: 351 (1820). SvRiksd. I. 3: 552 (1933).
Till SAOB