SAOL

publicerad: 2015  
pinjekotte
pinje|­kotte substantiv ~n ‑kottar pinje kotte
Singular
en pinjekotteobestämd form
en pinjekottesobestämd form genitiv
pinjekottenbestämd form
pinjekottensbestämd form genitiv
Plural
pinjekottarobestämd form
pinjekottarsobestämd form genitiv
pinjekottarnabestämd form
pinjekottarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

Sökningen på pinjekotte i SO gav inga svar.

Menade du:

pungekorre  
miniorscout  
midjekort  
bingolott  
pinkod  
pinakotek  

SAOB

publicerad: 1953  
PINJE pin4je l. pi4nje, stundom (i sht i vers) PINJ pin4j l. pi4nj, äv. (förr vanl., numera bl. ngn gg) PINIE pin4je l. pi4nje l. pi4nie (trestavigt) (pi´nje Dalin), r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er ((†) pinien HovförtärSthm 6/5 1636 C).
Ordformer
(pineer, pl. 1550. pini- 1613 (: Pini Kerner). pinie 1613—1952. pinj 1876—1941 (i vers). pinje 1798 osv.)
Etymologi
[jfr t. pinie, ä. fr. pigne, span. piña; av lat. pinea (i bet. 1). till pineus, adj. till pinus, tall, pinje (varav eng. pine, fr. pin). — Jfr PINEAL-, PINEN, PINGEL, sbst.2, PINJOL, PINJON]
1) (†) om de nötliknande, ätliga, mandelsmakande fröna av pinjen, pinjefrö, pinjekärna, pinjenöt; äv. om pinjekotte; jfr PINGEL, sbst.2, PINJOL 1, PINJON. Pineer, the äre någet när sådane som forekotter eller annet slijkt. G1R 21: 150 (1550). Glaserade Pistager .. Orange skahl och Pinier. HovförtärSthm 1722 A, s. 1574. (Ekenberg o.) Landin (1894).
2) (den sydeuropeiska) tallarten Pinus pinea Lin. Atterbom Minn. 509 (1818). I nordanskogen / der nickar granen: / .. gå ned, der pinier / och palmer sucka. Rydberg Dikt. 1: 36 (1876, 1882). Hedberg BleknBrud. 187 (1951).
Ssgr: (2) PINJE-BARR. jfr barr, sbst.1 Heidenstam Vallf. 172 (1888). —
(2) -DOFT. Lönnberg Kåre 289 (1887). —
(2) -DUNGE. Hagberg Shaksp. 8: 290 (1849). —
(2) -FORM. om den form (”parasollform”) som utmärker pinjen. HeimdFolkskr. 77: 15 (1902). —
(jfr 1) -FRÖ, n. vanl. i pl.; i pl. äv. ss. ämnesnamn. Schulthess (1885). Bolin VFöda 296 (1934). —
(jfr 2) -FUR. (numera bl. tillf.) pinje. Lilja HbOdlVext. 139 (1843). —
(1, 2) -KOTTE, äv. -KOTT. NF 1: 1404 (1876). Pinjekotten och granatäpplet, gamla fruktbarhetssymboler, återfinnas ofta (i den äldsta kristna konsten), särskilt i skulpturverk. Hellerström Liturg. 56 (1932). —
(2) -KRONA. WoJ (1891). —
(jfr 1) -KÄRNA, r. l. f. = -frö; vanl. i pl.; i pl. äv. ss. ämnesnamn. Chesnecopherus RegIter B 2 b (1613). Romas kungsbröd med inbakade russin och piniekärnor. Beckman Påfv. 177 (1880). —
(2) -LUND. Rydberg Dikt. 1: 156 (1882). —
(jfr 1) -NÖT, r. l. f. [jfr t. piniennuss, eng. pine-nut] = -frö; vanl. i pl.; i pl. äv. ss. ämnesnamn. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 208 (1857). —
(2) -SKOG. [jfr t. pinienwald] Atterbom Minn. 509 (1818). —
(jfr 2) -TALL. [jfr t. pinienkiefer] (numera bl. tillf.) pinje. VetAH 1798, s. 62. Lyttkens Växtn. 1549 (1913). —
(jfr 2) -TRÄD. [jfr t. pinienbaum] (numera bl. tillf.) pinje. Dalin (1871). —
-ÄPPLE, se d. o.
Till SAOB