SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PINGEL, sbst.2; pl. -eln.
Etymologi
[av holl. pingel (pl. pingelen); till lat. pinea (jfr PINJOL o. PINJON)]
(†) pinjefrö, pinjekärna. OxBr. 11: 753 (1640). BoupptSthm 1689, s. 574 a (1688).
Ssg: PINGELI-KONFEKT. [jfr holl. suikerpingelen, pl., kanderade pinjekärnor] (†) jfr konfekt 1. KryddRSthm 1559 C, s. 67. Därs. 1560 B, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content