SAOL

publicerad: 2015  

priffe

priffe substantiv ~n • ⟨vard.⟩ kort­spelet preferens

Singular
en priffe	obestämd form
en priffes	obestämd form genitiv
priffen	bestämd form
priffens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

priffe priffen

priff·en

substantiv

priff`e

● ett kort­spel med vanlig kort­lek, av­sett för fyra spelare ett slags mellan­ting mellan whist och bridge

spela priffe

belagt sedan 1858; till preferens

Till SO

SAOB

publicerad: 1954  

PRIFFE prif3e2, r.; best. -en.

Etymologi

[(urspr. skämts. l. vard.) kortform till PREFERENS; med avs. på bildningen jfr sådana ordpar som DELIRIUM : DILLE, PRELIMINÄR-EXAMEN : PRILLA, VIGILANS : VIGG]

spelt.

1) kortspelet preferens (se d. o. 2 d). Jag spelar priffe med .. presidenten M. af Rosenschöld, expch. Cramér och Jochum Beck-Friis. Edholm SvunnD 233 (1858). Strix 1904, nr 26, s. 8 (rubrik).

2) budet o. spelsättet preferens (se d. o. 2 c). Bjuda, spela priffe. På dom där Trosaklöfverna kan jag inte spela priffe. Strix 1904, nr 26, s. 8. Lagerlöf BarnM 72 (1930).

3) spelparti varvid det spelas priffe (i bet. 1). Wieselgren ÖBord 130 (1882).

Anm. En (skämts.) ombildning av ordet priffe utgör det i samma bet. förr använda ordet prisse. Edholm C15T 67 (1861). Vi spela prisse. Dens. SeklSlut 200 (1884).

Ssgr (i allm. till 1): PRIFFE-BORD. bord vid vilket det spelas priffe. Kasperkal. 1876, s. 40. —

(2) -KORT, n. spelt. (goda) kort på vilka man kan l. bör bjuda o. spela priffe. Strix 1904, nr 26, s. 8. —

-LAG, n. jfr lag, sbst.3 14 c. GHT 1918, nr 247, s. 20. —

-PARTI. jfr parti 12. SöndN 1879, s. 25. —

-PROTOKOLL. spelprotokoll vid priffespel. Larsson Hemmab. 201 (1916). —

(1, 2) -SPEL. —

-SPELARE. GHT 1918, nr 247, s. 20.

Avledn. (till 1): PRIFFA, v. (numera föga br.) spela priffe. Landsm. XVIII. 8: 32 (1900; allmänt). Klint (1906).

Till SAOB