SAOL

publicerad: 2015  

prokurist

pro·­kur·­ist [‑is´t] substantiv ~en ~er • inne­havare av prokura

Singular
en prokurist	obestämd form
en prokurists	obestämd form genitiv
prokuristen	bestämd form
prokuristens	bestämd form genitiv
Plural
prokurister	obestämd form
prokuristers	obestämd form genitiv
prokuristerna	bestämd form
prokuristernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

prokurist prokuristen prokurister

pro·kur·ist·en

substantiv

prokuris´t

● person som har full­makt att teckna firma

SYN. firmatecknare

belagt sedan 1872; bildn. till prokura

Till SO

SAOB

publicerad: 1954  

PROKURIST prω1kɯris4t l. prωk1- l. prå1- l. prok1-, l. -ur-, m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. -cur-)

Etymologi

[jfr dan. o. t. prokurist; till PROKURA l. PROKURERA]

handel. person som av innehavaren av en (vanl. i handelsregistret införd) firma gm prokura befullmäktigats att handla på hans vägnar i allt som hör till firmans rörelse samt att teckna firman. SFS 1872, nr 66, s. 4. Gustaf Svan har antagits till prokurist för firman Ernst C. Stavenow. PT 1912, nr 210 B, s. 1.

Till SAOB