PROKURA prωkɯ3ra2 l. pro-, r. l. f.; best. -an.
handel., bankv. till en viss person ställd fullmakt, varigm innehavaren av en (vanl. i handelsregistret införd) firma befullmäktigar denne att handla på hans vägnar i allt som hör till firmans rörelse samt att teckna firman; jfr PROKURATION. Meddela ngn prokura. Zettersten AnmMynt 167 (1771). Martina Sofia Hjelmqvist, som idkar handelsrörelse .., har återkallat prokuran för (N. N.). GHT 1895, nr 216, s. 1. Döss o. Lannge 495 (1908). — jfr BANK-, KOLLEKTIV-PROKURA. — Anm. Ordet användes äv. i uttr. per (äv. pr) prokura (äv. skrivet per procura), i sht förr äv. (med latiniserande form) per procuram, l. motsv. förkortningar (p. p. l. p. pr. l. pr Pa l. ppa), enligt prokurafullmakt; förr äv. allmännare: gm ombud. Pfeiffer 283 (1837). Kan inte .. (frieriet) gå per procuram? Wetterbergh Penning. 98 (1847). Teckna sitt namn pr procura. Smedman Kont. 5: 29 (1872). Teckna per prokura. Snellman o. Osterman (1903). Döss o. Lannge 496 (1908).
Ssgr (handel., bankv.): PROKURA-ENDOSSEMANG, äv. -INDOSSAMENT. [jfr t. prokuraindossement] endossemang som endast innebär uppdrag till inkassering. SPF 1858, s. 54. —
