SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROKURERA, v. -ade (Schroderus Waldt 62 (1616), Wallquist EcclSaml. 1—4: 122 (1651)) l. pr. sg. -er (VDAkt. 1654, nr 83), ipf. -erte (Porthan BrCalonius 601 (1800)).
Ordformer
(äv. -cur-)
Etymologi
[fsv. prokurera; jfr t. prokurieren, fr. procurer samt ä. eng. procurate; av lat. procurare, vårda, bestyra, sköta, förvalta, försona gm offer, av pro- (se PRO-, prefix1) o. curare (se KURERA). — Jfr PROKURA, PROKURATION, PROKURATOR, sbst.2, PROKURIST, PROKURÖR]
(†)
1) uppträda inför rätta o. d. ss. ombud för ngn.
a) tr., i uttr. prokurera ngns sak l. en sak, ss. ombud för ngn sköta målet för ngn resp. ett mål. RP 1: 121, 122 (1628). Dhen advocaten, såsom procurerer Nÿgårdz-Peers saak. VDAkt. 1654, nr 83. VDP 1669, s. 235.
b) i abs. l. intr. anv. Schroderus Waldt 62 (1616). Att skrifwa, och procurera wed domstolar. VDAkt. 1718, nr 257. Schück VittA 4: 206 (i handl. fr. 1720).
2) sörja för (ngt); med omsorg driva (ngt); ombesörja, skaffa; bereda; äv. med saksubj.; äv. i uttr. prokurera ngn ngt. Effter H. K. M:t .. tillbödh sig at procurere E. K. M:t hoos kööpmennerne i Lunden .. (en viss) summa. OxBr. 10: 234 (1617). At i vele .. skaffa och procurere migh .. Landzhöfdingens bref och befallningh, at (osv.). Schück VittA 1: 146 (i handl. fr. 1631). Såsom jagh veet och förfaret hafver, att I altijdh gärne och med störste flijt det procurere, som in politicis lender till vårt käre fäderneslands avancement. OxBr. 10: 372 (1638). Detta torde kunna procurera oss det nöjet, at få se Farbror hos oss. ÅgerupArk. Brev 26/6 1815. Wingård Minn. 5: 143 (1847). Gynther ConvHlex. (1848). jfr LoW (1889; utan angiven bet.).
Spoiler title
Spoiler content