SAOL

publicerad: 2015  
säte
säte substantiv ~t ~n 1 kroppspartiet mellan ryggen och benen2 sitt­plats3 stort bo­ställe; position i sam­hället
Singular
ett säteobestämd form
ett sätesobestämd form genitiv
sätetbestämd form
sätetsbestämd form genitiv
Plural
sätenobestämd form
sätensobestämd form genitiv
sätenabestämd form
sätenasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
säte sätet säten
sät·et
substantiv
sä`te
1 kropps­parti mellan ryggen och benen, som man stöder mot under­laget när man sitter
JFR stjärt 1, 3ända
ryttaren ska sitta med sätet i sadelns djupaste del
belagt sedan 1611; fornsvenska säte 'sitt­plats; tron; boning'; gemensamt germanskt ord, bildat till sitta
2 plats att sitta på för en el. flera personer; särsk. i for­don
JFR sits 1
baksäte; bilsäte; framsäte; förarsäte
sönder­skurna säten i tunnelbane­tågen
○ äv. ut­vidgat plats där någon/något har viss position ibland mer el. mindre abstrakt
högsäte
moder­bolaget har sitt säte i Stock­holm; en an­sedd författare med säte i Franska Akademien
○ äv. om institution på viss plats
biskopssäte; kungasäte; lärosäte
säte och stämma rätt att delta i över­läggningar och besluthon har säte och stämma i flera styrelser
belagt sedan mitten av 1300-talet Gotlands-Lagen
Till SO

SAOB