publicerad: 2021  
högsäte hög­sätet hög­säten
hög|­sät·et
substantiv
hö`gsäte
● förnämsta plats vid (fest)bord eller dylikt; ur­sprungligen om den förnämsta platsen i forn­nordisk hall
biskopen satt givetvis i hög­sätet
○ äv. bildligt i ut­tryck för att man lägger största vikt vid något
generalen satte säkerheten i hög­sätet
belagt sedan 1488 (Stockholms Stads Tänkeböcker); fornsvenska höghsäte