SAOL

publicerad: 2015  

schalottenlök

schalott·­en|­lök [∫alåt´‑ el. ∫alåt`‑] substantiv ~en ~ar • lök från en växt

Singular
en schalottenlök	obestämd form
en schalottenlöks	obestämd form genitiv
schalottenlöken	bestämd form
schalottenlökens	bestämd form genitiv
Plural
schalottenlökar	obestämd form
schalottenlökars	obestämd form genitiv
schalottenlökarna	bestämd form
schalottenlökarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

schalottenlök schalotten­löken schalotten­lökar

schalott·en|­lök·en

substantiv

[-åt´-] el. [-åt`-]

● en liten, platt lök med mildare smak än vanlig (mat)lök

omelett med tomat och schalotten­lök

belagt sedan 1754; till franska échalote med samma betydelse; till det palestinska stads­namnet Askalon

Till SO

SAOB

publicerad: 1965  

SCHALOTTENLÖK ʃalot3en~lø2k, äv. 040~1, äv. CHARLOTTENLÖK ʃarlot3en~lø2k, äv. 040~1, l. (numera föga br.) SCHALOTTLÖK ʃalot3~ l. CHARLOTTLÖK ʃarlot3~, förr äv. CHARLOTTERLÖK, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.

Ordformer

(charlott- (schar-) 1795—1870. charlotten- (schar-) 1754—1964. charlotter- 1779. schalott- 1809—1910. schalotten- (chal-, schall-) 1803 osv. skalotten- 1860—1872. skarlotten- 1784)

Etymologi

[jfr d. chalotteløg, skalotteløg, äv. charlotteløg, nor. sjalottløk, t. schalottenlauch; ssg av SCHALOTT o. LÖK; ssgsformen -lotten- beror på inflytande från t.; jfr äv. t. schalottenzwiebel]

lök (se d. o. 3) av växten Allium ascalonicum Lin. (använd vid matlagning); ofta ss. ämnesnamn; äv. om växten; jfr POTATIS-LÖK 2. Lundberg Träg. 23 (1754). Schallottenlök är mogen, då bladen blifwa gula, och lökarne öfwerdragne med et tunnt brunaktigt skinn. Hedrén Mansa 26 (1803). A. ascalonicum L. (Schalotten-Lök), hvilken växer i mindre Asien, i Syrien, i Palæstina. Wikström ÅrsbVetA 1843—44, s. 13. Schalottenlök är finare i smaken än rödlök och användes mest i såser och soppor. Langlet Husm. 63 (1883). En matsked hackad schalottenlök. SvD(B) 1935, nr 154, s. 8. Varulex. Livsm. 106 (1942).

Till SAOB