SAOL
publicerad: 2015
stationera
stat·ion·era
[stat∫one´ra]
verb
~de ~t • förlägga
| Finita former | |
|---|---|
| stationerar | presens aktiv |
| stationeras | presens passiv |
| stationerade | preteritum aktiv |
| stationerades | preteritum passiv |
| stationera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att stationera | infinitiv aktiv |
| att stationeras | infinitiv passiv |
| har/hade stationerat | supinum aktiv |
| har/hade stationerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| stationerande | |
| Perfekt particip | |
| en stationerad + substantiv | |
| ett stationerat + substantiv | |
| den/det/de stationerade + substantiv | |
stationera om
• stationera om el. omstationera ngn/ngt
Infinita formeratt stationera ominfinitiv aktivPresens participomstationerandePerfekt participen omstationerad + substantivett omstationerat + substantivden/det/de omstationerade + substantiv
SO
publicerad: 2021
stationera
stationerade stationerat
verb
[-t∫one´-] 
●
ofta perfekt particip
placera (någon) på viss ort i tjänsten för längre tid; särsk. i militära och diplomatiska sammanhang
JFR
förlägga 1
någon stationerar någon/något någonstans
någon stationerar någon någonstans
någon stationerar något någonstans
en styrka på 10 000 man är stationerad i området; en diplomat som för närvarande är stationerad i Kina
○
äv. med avseende på fordon
en ambulans stationerades utanför porten
belagt sedan 1855
stationerastationerande, stationering
SAOB
publicerad: 1989
STATIONERA stat1ʃωne4ra l. staʃ1-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
(med prägel av fackspr.)
1) motsv. STATION II 1 (o. 3, 5—7): placera (ngn l. ngt) på en station l. på olika stationer (äv. allmännare: på en plats o. d.), ge (ngn l. ngt) en station l. olika stationer (på en plats o. d.) ss. verksamhetsort(er) l. utgångspunkt(er) för verksamhet o. d., förlägga (se FÖRLÄGGA, v.2 1); äv. med avs. på djur; företrädesvis i p. pf. (i sht i predikativ anv.) o. i pass.; jfr 2. Jag (går) vanligen ut på galeriet utanför Hr Schmitz matsal, der jag med min pipa sätter mig i den der stationerade gungstolen. CJLAlmqvist (1853) i OoB 1904, s. 19. Den ene af agronomerne stationeras i Tawastehus och den andre i Nyslott stad. SPF 1858, s. 251. KrigVAH 1888, s. 218 (med avs. på krigsfartyg). BtRiksdP 1892, I. 1: nr 50, s. 6 (i pass., om hingstar). En afdelning tzeckiskt infanteri, som ännu är stationerad här på obestämd tid. Lidforss Fragm. 192 (1897, 1904). En tullfiskalstjänst med stationering för innehafvaren tills vidare i Haparanda (är för ansökan ledig). PT 1904, nr 245 A, s. 1. Så for han ner till Egypten där han senast varit stationerad (ss. diplomat). Olzon Földes FiskKattG 111 (1936). Arbetet(R) 9/4 1984, s. 12. jfr UT-STATIONERA. särsk. (mera tillf.) ss. vbalsbst. -ing, dels konkretare, med tanke på den plats l. det läge vari ngn placera(t)s, placering, dels konkret: stationsort. Nästan på dagen för två år sedan .. afgick (bärgningsångaren) ”Hermes” från Stockholm till sin stationering i Medelhafvet. SD(L) 1902, nr 484, s. 3. Jag hoppades nästa år få en bättre stationering. Östergren (1946).
2) (numera bl. mera tillf.) refl.: placera sig l. slå sig ned (på en plats o. d.); äv. utan platsadverbial: bli bofast, bli stationär (se STATIONÄR, adj. I 2). Herr Professoren kan tänka i hvad oro man här (dvs. i Åbo) var, då fienden (dvs. ryssarna) stationerade sig vid Hangö udd. Porthan BrSamt. 1: 153 (1788). Ju mera .. (nomaden) stationerar sig, dess mera hyfsas han. Læstadius 2Journ. 479 (1833). BonnierLM 1978, s. 166 (om högtryck).
3) (numera bl. tillf.) intr.; motsv. STATION II 1, 1 a, b, 3, 5: vara placerad l. stationerad (se 1) (på en plats o. d.) l. (allmännare) varaktigt befinna sig l. hålla till (på en plats o. d.). TT 1871, s. 330. Hela Paris sprang eller stationerade i trapporna (på det hotell där president Krüger bodde). AB 1900, nr 279, s. 2.
Särsk. förb.: STATIONERA UT1010 4. till 1: placera ut (ngn l. ngt) på en station l. på olika stationer (på en plats l. olika platser o. d.). Östergren (1946). jfr utstationera.
Ssgr (till 1): STATIONERINGS-LAND. jfr land 3 o. -ort. AST 1978, Huvudbest. s. 161 (i fråga om tjänsteman, stationerad utomlands). —
-ORT. ort för stationering l. där ngn är stationerad l. ngt är stationerat, stationsort. Ingeniörer (vid telegrafverket) med bestämd stationeringsort. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. s. 156. Wallquist LappmDokt. 8 (1936; för läkare). 3MeddRArk. 1957, s. 102 (1958; för arkiv). —