SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRLÄGGA förläg4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förlä´gga Weste; förlä`gga Dalin), v.2 -er, -lade, -lagt, -lagd; se för övr. LÄGGA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (se FÖRLÄGGNING, sbst.2); -ARE (se FÖRLÄGGARE, sbst.2).
Etymologi
[fsv. forläggia, lägga på orätt ställe, förstöra, undanhålla, betala, ersätta, liksom ä. d. forlægge av mnt. vorleg(g)en (t. verlegen), bortlägga, flytta, spärra, hindra, förkasta, vederlägga, betala, ersätta; till FÖR- II (i bet. 1, 813 till II B, i bet. 2, 3 till II 1 a ι, i bet. 46 till 1 a η). — Jfr FÖRLÄGGA, v.1 o. v.3]
1) placera (ngn l. ngt); ofta med tanke på att ngn l. ngt erhåller annan plats l. annat läge o. d. än förut: flytta, förflytta; ofta med den plats o. d. där ngn l. ngt placeras uttryckt med en av prep. till inledd bestämning. — särsk.
a) i sht mil. med avs. på stridskrafter: placera (stridskrafter inom viss ort l. visst område o. d.); i allm. med tanke på sättet för trupps härbärgerande: lägga i kvarter l. garnison, inkvartera, garnisonera; stundom allmännare, med avs. på andra personer än militärer: härbärgera, logera; numera bl. i fråga om sådant härbärgerande som i viss mån erinrar om inkvartering av militär. GR 10: 300 (1535). (Du bör) förlägge the knechter tig fölgdt haffwe, somblige till Norköpung och somblige hijt till Suderköpung. Därs. 15: 444 (1543). Tå .. (sändebuden) kome til Nowgårdh, bleffue the .. förlagde vthi Förstaden. Tegel G1 2: 351 (1622). Små détachements af hvart indelt regemente kunde (under vintern) uti garnison förläggas uti de smärre städer. Höpken 2: 76 (1747). (Konung Knut) förlade sin flotta i Öresund. Strinnholm Hist. 1: 439 (1834). Essen (hade) .. anländt .. med sin flygel, förlagd bakom de tillbakaslagna trupperna. Wingård Minn. 3: 57 (1846). Under nätterna förläggas trupperna företrädesvis i qvarter. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 208 (1886). Vendes trängkår .. skall förläggas till Hessleholm. Tingsten o. Hasselrot 7 (1904); jfr b. — särsk. (†) refl. Tå skole .. wåre Hofftienere .. icke draga ther vth, till at förlegge sigh hoos Bönder. GR 16: 116 (1544). Sjutusen man rytteri .. förlade sig på Kongliga och Andeliga gods i lilla Polen. Hallenberg Hist. 2: 550 (1790). Hellenerne återseglade till Artemisium, och barbarerne .. förlade sig vid Aphetæ. Carlstedt Her. 3: 208 (1833).
b) låta (värksamhet o. d. l. institution l. inrättning l. stad o. d.) få viss plats. (Påven) Clement V, som .. förlagt Petri Stol til Avignon. Dalin Hist. 2: 381 (1750). Flottan .. (skulle) förläggas till Stockholm. Ehrenheim Tess. 395 (c. 1765). Tyrus ... Äldsta staden låg på fasta landet, men förlades sedan på en holme. Palmblad LbGeogr. 337 (1840). Man .. borde förlägga det blifvande (dövstumlärar-)seminariet till Manilla. BetDöfstUnd. 1878, s. 30. (Sjöslaget vid Hogland hade) den oundvikliga följden, att operationerna måste förläggas till finska kusten. IllMilRevy 1898, s. 70. — särsk. i numera obr. anv. Många förmente, det rijkzdagen torde blifwa förladt (felaktigt för förlagd l. förlagdt) til Cracaw ifrån Warschaw. KKD 4: 138 (1712). (Konungen) ville .. låta förlägga Ekesjö Stad till Jönköping. Hallenberg Hist. 2: 780 (1790).
c) (i fackspr.) i fråga om ett lands o. d. administrativa l. kyrkliga indelning: lägga (ort o. d.) under (visst område o. d.), låta (ort o. d.) komma att tillhöra (visst område o. d.). Et underdånigt Memorial .. (skall avgå) til Kongl. Maij:t .., at .. Södertörn förlägges under Stockholms Lähn. 2RARP I. 2: 205 (1720). Kongl. Maj:t har förordnat, att .. (vissa hemman) skola .. förläggas från Kellstorps till Tullstorps socken i Malmöhus län. PT 1888, nr 284, s. 2.
d) i fråga om placerande av ngt på viss tid: bestämma (värksamhet o. d. till viss tid), låta (ngt) ske (på viss tid), utsätta l. bestämma tiden för (ngt till en viss tidpunkt). Skolferierna äro huvudsakligen förlagda till sommaren. Porthan BrefCalonius 582 (1799). Akademien (beslöt) .. att .. förlägga sina sammankomster till måndagarne i stället för torsdagarne. Ljunggren SAHist. 2: 1 (1886). Nilsson FestdVard. 28 (1925).
e) (i sht i fackspr.) allmännare: placera l. anbringa (ngt på ngt ställe, i sht på ett ställe där det är avsett att sedermera kvarbliva); i allm. med adverbial angivande den plats där ngt placeras. SKN 1843, s. 258. Friherre Ericson .. förlade .. nedre delen af kanalen och slussarne på högra sidan (om forsen). IllSv. 1: 440 (1873). Lokomotivet .. är försedt med två invändigt förlagda cylindrar. TT 1897, Allm. s. 290. Då de första telegrafledningarna på längre afstånd skulle förläggas (osv.). Därs. 1900, M. s. 5. Den tredje (typen av cistercienserordens kyrkor) förlägger dylika rätlinjiga kapell äfven å tvärskeppets vestra sida. Hahr ArkitH 199 (1902). (†) At alla Fartygets tillhörigheter .. komma rigtigt om bord .. och bli på sine ställen ordenteligen förlagt .., därföre är .. (fartygschefens närmaste man) sine Befälhafvare ansvarig. ReglArméenFl. 1788, s. 22. — särsk.
α) med avs. på gräns o. d.: (fram)draga. Under .. (Vegas färd) söderut längs Taimurhalföns östra kust fann man, att denna på de äldre kartorna blifvit förlagd allt för långt mot öster. NF 12: 1455 (1888). (De tyska) Formerna Bogen (o. d.) .. jämförda med våra nominativer båge (o. d.) .. visa att tyskarna flyttat gränsen för genus inanimum högre upp än vårt högspråk, de hafva förlagt den vid samma linie som nyss omtalade svenska och finska munarter. EHTegnér i 3SAH 6: 435 (1891; bildl.).
β) (†) med avs. på fartyg: förtöja. (De skepp som lossa i Kingroad) ligga förlagde tätt in vid landet med landtåg. SvSaml. 6: 337 (i handl. fr. 1762). Johansson HomOd. 9: 279 (1844).
f) (föga br.; se dock γ) mer l. mindre bildl. All nationens odling, politisk och moralisk eller blott theoretisk .. (var) förlagd i sången. Lyceum 2: 205 (1811). — särsk.
α) (†) överföra. Hvadh orsaker K. M:tt .. hafuer moveret att förlegge tullen in på sine undersåther ifrån fremmande. AOxenstierna 2: 633 (1624).
β) (†) i fråga om tid: flytta. Vissa helgedagar äro .. flerestädes dels förlagde, dels aldeles afskaffade. Möller Kyrkoh. 396 (1774).
γ) (fullt br.) i tanken antaga att (ngt) finnes l. funnits (ngnstädes), att (ngt) har l. har haft sin plats (ngnstädes); med avs. på värksamhet l. händelse o. d.: antaga att (ngt) äger l. ägt rum ngnstädes; i tanken placera (skådeplatsen för) en händelse o. d. ngnstädes; äv.: i tanken placera (ngt) på viss tid, antaga att (ngt) funnits l. skett o. d. på viss tid, antaga att (ngt) tillhör viss tid. Det är det förlorade Paradiset som menniskan söker, och Skalden förlägger det vanligtvis på landsbygden. Tegnér (WB) 3: 209 (1819). Sångens (dvs. den lat. dikten Pervigilium Veneris) ursprung (är) att förlägga till 3 århundradet efter Christus. Lysander RomLittH 108 (1858). Enligt den moderna uppfattningen förlägges en sjukdomsprocess ej till blodet, utan till väfnaderna. NF 18: 374 (1894). Hit förlägger traditionen anglosachsarnes landstigning. WoH (1904). Heyse har förlagt bokens händelser till början af 1890-talet. VL 1908, nr 142, s. 4.
2) (numera bl. ngn gg i historisk stil) med avs. på väg: lägga igen, spärra. Balck Musæus Cc 2 b (1596). Konung Eric (lät) förlägga wägen för dem. Tegel E14 208 (1612). Hertigen af Würtemberg .. följde .. (de allierade) och förlade dem vägen till Kiel, i det han .. fattade posto vid Segeberg. Carlson Hist. 6: 302 (1881).
3) (†) motarbeta, hindra; i allm. med sakligt obj. Twiffle wij jntit ati ju tencke ther til huru hans (dvs. Kristierns) anslagh skola förleggias. GR 7: 448 (1531). Till förläggande af deras (dvs. förklaringarnas) ytterligare utspridande. SvBL 6: 235 (cit. fr. 1737).
4) (†) bortskaffa, bortlägga. Thet grofwe sööl eller affskrap, som är Menniskioskarn och Lort, warder igenom tarmarne och Gumpen förlagdt. Schroderus Comenius 268 (1639). — särsk. bildl.
a) bortskaffa, undanröja. Troon förlägger och vthskrapar alla synder. OPetri 2: 200 (1528). All fruchtan förladhes. Schroderus Liv. 553 (1626).
b) upphöra med användningen l. bruket av (ngt), bortlägga, avskaffa; upphöra med (viss sed l. vana o. d.). När then Latiniska scrifften vptooghs, thå med tijdhen förlagdes then andra (dvs. runskriften). OPetri Kr. 4 (c. 1540). Thenne lofflighe sedhen (att giva nyårsgåvor) wil icke iagh gärna förläggia, vthan heller styrckia och widh macht hålla. LLaurentii Nyåhrspr. G 3 a (1618). De förr bruklige Klink-Fartyg (hava) blifvit förlagde. Hülphers Norrl. V. 2: 62 (1797). Afzelius Sag. VIII. 1: 140 (1856).
c) med avs. på tvist o. d.: bilägga. The .. (ville) then twedrecht förleggia. Schroderus Liv. 784 (1626). Andra Beswär som kunde Rijkerne emillan vpwäxa, (skulle) genom Skedesherrar (dvs. skiljedomare) förläggias. Girs G1 182 (c. 1630). Schroderus Comenius 640 (1639).
5) (†) fördärva, förstöra, tillintetgöra, förgöra, utrota, utöda, ödelägga, härja, förhärja; i p. pf. äv.: förfallen; äv. bildl. All sölfberg och kopparberg äro nu mycket förlagde. HSH 14: 30 (1525). Skolernne warda platt förlagde. GR 7: 71 (1530). Kunne wij .. wel forleggia thet folk Konung Christiern nu for handen haffuer. Därs. 451 (1531). Jsraels kyrkior (skola) förlagda warda. Am. 7: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: förstörda). Hans upsåt .. at förleggia thet Svenska Ridderskapet och Frelset, och sädhan komma här in igen ett nytt Tydskt frelse. LPetri Kr. 113 (1559). (Gud) skal nedherstörta .. (de ogudaktiga) oförsedt, och riffua them bort aff grundenom, så at the platt förläggias. Grubb BClementzd:r E 2 b (1616). Språket är nu .. vanskiött, förvirrat och förlagdt. Swedberg Gr. Tilskr. 5 (1722). Ifrån Stenbrohultz Prästeg(ård) .. uthfästes .. till odiurens förläggande Åhrligen i 3:ne åhr — 16 (öre). VDAkt. 1723, nr 357. — särsk.: ekonomiskt ruinera (ngn). Ey heller ær vår mening ath man kyrkioherrar forleggia vil ther med ath theris rentha bliffuer modererad och forminskad effter lagbochen. GR 4: 255 (1527). VDAkt. 1678, nr 379.
6) (numera knappast br.) slopa, nedlägga; med avs. på hemman l. jord: upphöra att odla, lägga öde, igenlägga. Samme gotz ær nw plat forlagth oc ligger ödhe. GR 3: 262 (1526); jfr 5. Giff oss sädh at wij må leffua och icke döö, och åkren icke förlegges. 1Mos. 47: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: läggas öde). Handöls grufvor, hvilkas malmtillgångar nedsmältes vid Hjerpehyttan .., uppförd på 1740-talet, men efter en tids verksamhet förlagd. Höjer Sv. 3: 241 (1883). Kärnbo kyrka, som nu är en ruin, .. förlades (för alltid) 1711. Hagström Herdam. 1: 316 (1897). Såvitt jag känner, finns ingen egendom inom Stockholms län, där utgårdar blivit förlagda till den omfattning, som skett vid Bogesund. SvD 1922, nr 242, s. 6.
7) lägga (ngt) på oriktig plats; lägga (ngt) ngnstädes o. efteråt icke kunna erinra sig var man lagt det, slarva bort (ngt), undanslarva (ngt). Så ähr nu samme (dvs. Nyslotts) regenskap förlagd, såå att vij honum hvarken i reckninge cammeren eller i thänn lille vår egenn cammer finne kunne. GR 28: 43 (1558). Wulff Petrarcab. 113 (1905).
8) (†) vederlägga (ngn l. en mening l. ett påstående o. d.), gendriva, motbevisa; bestrida, förneka; med att-sats: bevisa oriktigheten av påståendet att (osv.). Stephanus förswarade Christi lärdom emoot them som honom straffade och förleggia wille. OPetri MenSkap. 77 (c. 1540). När predicaren förlegger någor wrångh meningh, som wpkommen kan wara .., så skal han i sitt taal bruka beskedeligheet. KOF 1: 202 (1575). Herr Bilguer har (i sin avhandling) budit til .. at förlägga alt bruk och nytta af lemmars stympande. OAcrel PVetA 1767, s. 69. (Prisfråga:) Hvilken kan bäst bevisa äller förlägga, att alla smittosamma siukdomar äro af miasmate animato s. vivo (dvs. levande smittämne)? Linné Bref I. 2: 323 (1770). Meurman (1846; med hänv. till vederlägga). — särsk.
a) bestrida beskyllning för, neka till (brott). R(iks)Drotzen frågade, huru Flemingh ville förleggja råån och öffvervåldh. RP 6: 699 (1636). Bælter JesuH 6: 401 (1760).
b) övergående i bet.: bemöta (ngt). Olaglighet förlades med ovett, och inbördes häftighet kunde ej dämpas utan med egnas mördande. SvMerc. 1764, s. 342.
c) refl., i uttr. förlägga sig för l. mot (ngt), vederlägga (ngt). GR 17: 601 (1545). Schroderus Os. III. 2: 150 (1635).
9) (†) giva (ngn ngt) ss. vederlag l. i gengäld; vedergälla (ngn med ngt). Wij schola haffua örby gaardt och the gotz ther om kringh som honum med hanss hustrv tilfallen ære .., och wij (skola) honum forleggie annen gotz ighen. GR 2: 108 (1525). Förskrifft för D. Anders till Erich Knutzson om then åkerjord han haffver taget frå hans föräldre och lagt til slottedt .., att han förlägger them i then städ med någet annet. Därs. 26: 693 (1556).
10) (†) betala, gälda (skatt, skuld o. d.). Then Skatt .. the någre åhr vppå sigh draghit hadhe, wille the nu vthi redhe betalning förläggie. Schroderus Liv. 556 (1626). VDAkt. 1653, nr 222.
11) lämna l. giva (ngt åt ngn), i sht som förskott l. försträckning l. hjälp.
a) (†; se dock slutet) med obj. betecknande den sak o. d. som lämnas. OPetri 2: 292 (1528). En dråpelig Summa peninger, then wij Kongen i Danmark her förlägge skulle. GR 15: 641 (1543). HH 20: 37 (c. 1580). — särsk. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) ss. förskott lämna (varor l. pänningar) till en tillvärkare mot att denne senare överlämnar sin tillvärkning åt den förskotterande. Knöppling af Spetsar är af ålder inkommen i Varberg ... Spetsarna säljas till köpmännen i staden, som ofta förlägger trå. Barchæus LandthHall. 50 (1773). Borgaren i uppstaden förlade .. masugnsägaren varor och lifsförnödenheter att betalas med en kommande blåsnings tackjärn. JernkA 1904, s. 28.
b) (i sht i fackspr.) med obj. betecknande den person l. det företag o. d. som erhåller försträckning l. dyl.: försträcka (ngn l. ngt med pänningar l. varor o. d.); särsk.: förse en (näringsidkare l. en affärsrörelse) med behövligt rörelsekapital; numera i sht i fråga om försträckande av näringsidkare l. affärsföretag o. d. med rörelsekapital i form av lån: vara förlagsman för (ngn l. ngt företag o. d.); i sht förr äv.: bistå (tillvärkare) med förskott i pänningar l. varor, i sht råvaror, mot att denne senare överlämnar sin tillvärkning åt den förskotterande. (Kungl. Maj:ts önskan är) at någre wele sigh opåtage, at skaffa Lijnwefwere i Städerne och dem förleggie. Stiernman Com. 1: 716 (1619). De som förlägga Manufacturer och Handtvärk. Berch Hush. 248 (1747). Rikt gift, förlade .. (A. J. Thomée) först och köpte sedan (1853) Åflohammars bruk (manufakturverk) i Offerdals socken. 2NF 28: 1144 (1919). — särsk.
α) (†) allmännare: gm lån hjälpa (ngn med pänningar l. dyl.). Kon:ge Ma:t tiil Swe: haffuer .. forstreckt och förlagt hans kon:ge Ma:t (i Danmark) mett en merkeliig summa sölffuer och peninga. GR 11: 187 (1536).
β) (†) oeg., i fråga om anskaffande av driftkapital åt eget företag. OrdnLilleTull. 1622, s. B 4 a. Det är nu mera sällsynt, at enskildte Brukspatroner sjelfve hafva tilräckelig penninge-styrka, at förlägga sine verk. Fischerström 1: 462 (1779).
12) (i sht i fackspr.) bekosta utgivandet av (bok l. skrift), övertaga utgivandet av, vara förläggare för (bok l. skrift). (Jag) beder (dig) .. påminna honom, at han ju söker at förlegga sal. Prof. Enemans Resebeskrifning. BenzelBr. 86 (1731). (Firman) har förlagt .. en mängd modern förströelselitteratur. 2NF 33: 944 (1922).
13) (†) trädg. fortplanta (växt) gm avläggning (se AVLÄGGA 16). En planterares hierteliga glädie, när han ser sina af kiärnar sådde eller af telningar förlagde träd, trifvas, frögdas och bära fruckt. Cederhielm PVetA 1740, s. A 2 b. Möller (1790). Meurman (1846; med hänv. till aflägga).
Avledn.: FÖRLÄGGELSE, r. l. f. (-else 1566c. 1638. -ilse 1524) (†)
1) till 1: placering, flyttning. Lind 1: 1617 (1749).
2) till 5: skada, fördärv. GR 1: 202 (1524). LPetri Kyrkiost. 52 b (1566).
3) till 8: vederläggning. Schroderus Dict. 57 (c. 1638).
FÖRLÄGGLIG, adj. till 8: som kan vederläggas; i ssgn O-FÖRLÄGGLIG.
Spoiler title
Spoiler content