SAOL

publicerad: 2015  

statyett

staty·­ett [‑et´] substantiv ~en ~er • liten staty

Singular
en statyett	obestämd form
en statyetts	obestämd form genitiv
statyetten	bestämd form
statyettens	bestämd form genitiv
Plural
statyetter	obestämd form
statyetters	obestämd form genitiv
statyetterna	bestämd form
statyetternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

statyett statyetten statyetter

staty·ett·en

substantiv

statyett´

● liten staty

på bordet stod en statyett i porslin

belagt sedan 1841; av franska statuette med samma betydelse; till staty

Till SO

SAOB

publicerad: 1989  

STATYETT stat1yät4, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(statu- 1841—1903. staty- 1852 osv.)

Etymologi

[jfr d., t. o. eng. statuette; av fr. statuette, diminutivbildning till statue (se STATY)]

staty som betydligt understiger den naturliga storleken hos det avbildade föremålet, liten staty l. bildstod. En genre af de fria konsterna, som på den sednare tiden mycket börjat bearbetas i Frankrike, är den så kallade statuetten, eller miniaturskulpturen. AB 1841, nr 23, s. 3. Dômeplatsen (i Messina) var planterad med vackra träd och pryddes av Montorsolis fontän med allegoriska flodgudar och kvinnliga statyetter, som uppburo själva fontänens snäcka. Lagergren Minn. 5: 77 (1926). Han var mig en gåta — av samma slag som det stela leendet hos en arkaisk statyett. Siwertz Pagoden 210 (1954). — jfr BRONS-, PARIAN-, PORSLINS-, PORTRÄTT-STATYETT m. fl.

Ssgr: STATYETT-GRUPP. grupp av fristående statyetter; i sht förr äv. om statyett föreställande flera figurer. På en kavalett stod i röd pastelina den lilla statyettgruppen ”Faun och nymf” i det närmaste färdig. Laurin Minn. 2: 356 (1930). —

-HUVUD. Mohn Afghan. 159 (1930). —

-LAMPA. lampa vars behållare o. fot är formad som en statyett. Östergren (1946). —

-PORSLIN. porslin använt till statyetter. Stråle RörstrH XXVII (1879).

Till SAOB