publicerad: 1989
STATY staty4, r. l. m. l. f.; best. -n (SAOL (1900) osv.), äv. -en (BrinkmArch. 1: 152 (1712: Statuen), Östergren (1946; angivet ss. regionalt)); pl. -er (Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668: Statuer) osv.) ((†) -ar AntecknSaml. 296 (1654)).
Ordformer
(statu 1838. statuar, pl. 1654. statue 1664—1875. statuer, pl. 1650—1836. staty 1758 osv. statüe 1780)
1) om fristående, vanl. på sockel stående l. vilande vanl. figural skulptur (se d. o. 2 b) med figuren (l. figurerna) vanl. föreställande en människa (l. människor) l. människoliknande gestalt(er) (stående l. liggande l. sittande l. till häst o. d.) l. en djurliknande varelse (l. varelser) i helfigur o. i vanl. förstorad skala; numera utan tanke på om figuren är stående osv. (jfr a); särsk. i uttr. ngn står staty (jfr b) l. sitter staty, betecknande att en staty är rest över ngn i stående resp. sittande ställning; jfr BILD-STOD, STOD. Statyer i marmor, brons. Avtäcka en staty. Resa en staty över ngn. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668). Vid sidorne prydes Templet .. af en myckenhet Statuer och Buster i Gips. Linnerhielm 1Br. 91 (1795, 1797). En statue i nära naturlig storlek, föreställande en Nymf. SvLitTidn. 1820, sp. 469. På stora torget i Bukarest står .. en staty, föreställande drottningen, som räcker en sårad soldat en dryck vatten. Idun 1888, s. 159. Fidias' staty af Athena. Hahr ArkitH 68 (1902). Gustav II Adolf grundade många städer bl. a. Sundsvall där han står staty. SvD 1971, nr 169, s. 10. Mitt emot Teatern invid Klarälven (i Karlstad) sitter Selma Lagerlöf staty. TurÅ 1985, s. 136. — jfr APOLLO-, BRONS-, FOT-, GUDA-, IDEAL-, KOLOSSAL-, KONUNGA-, MADONNA-, MARMOR-, METALL-, NAKET-, NISCH-, PORTAL-, PORTRÄTT-, ROLAND-, RYTTAR-, SANDSTENS-, SFINX-STATY m. fl. — särsk.
a) i vissa numera obr. uttr.
α) staty till fots l. fot, staty föreställande en person till fots; jfr FOT-STATY. Nordforss (1805: fots). ÖoL (1852: fot).
β) staty till häst, staty föreställande en person till häst, ryttarstaty. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
b) i jämförelser o. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. ss. beteckning för att ngn är orörlig l. stel l. tyst l. (majestätiskt) värdig l. känslokall o. d.; särsk. i uttr. stå staty (jfr huvudmomentet), äv. (tillf.) vara staty, stå resp. vara orörlig osv. som en staty. Jag skulle som en Statue stå mitt på golfwet helt orörlig. VDAkt. 1792, nr 475. Pfeiffer (1837; om känslokall person). Patienten (som lider av katalepsi) tyckes förvandlad till en af egen kraft orörlig staty af vax. Kruhs UndrV 598 (1884). Hon stod där skinande blå på snäcksanden och var staty i solskenet. Siwertz Sel. 2: 113 (1920). Utkiken gav till ett rop — stod några ögonblick stel som en staty på backen .. så slungade han sig .. mot lejdaren. Holmström Benj. 238 (1932). Man ville att skådespelaren skulle kunna något annat än stå staty och skandera alexandriner. Bergman i 3SAH LV. 1: 105 (1944). särsk. (†) övergående i adjektivisk anv.: kall l. okänslig som en staty, statylik. Då jag fullkomligt återkom till sansning, famnade mig den unga mannen flera gånger med militärisk häftighet. ”Känner du då ej igen mig?” utropade han, trött att se mig så statue till själ och kropp. Bremer TecknHvard. 1: 155 (1828).
2) (†) kropp l. hållning l. dyl., statur. Hellberg Samtida 1: 109 (1870). Utrustad med sällsynt kroppslig skönhet, både till staty och anletsdrag. Därs. 5: 20 (1871).
3) [jfr motsv. anv. i lat.] (†) pelare (för anslående av kungl. förordningar). Stiernman Com. 3: 200 (1664).
Ssgr (till 1): STATY-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3. Så passiv, så död, så statyartat frånvarande. Cedercreutz ÖdGunga 135 (1922). —
-BRONS. (i sht i ä. fackspr.) brons (se d. o. 1) med låg tennhalt som används till gjutning av statyer. Statybronz till monumenter, byster, prydnader består af koppar, tenn, bly och zink. Liedbeck KemTekn. 316 (1864). —
-FOT. jfr fot 4 b, -bas, -sockel o. piedestal 1 b. (numera knappast br.) Nordforss (1805). Lindfors (1824). —
-GJUTNING. jfr gjuta, v. 2. Nordforss (1805). Statygjutningen, äfven kallad konst- och malmgjutning, sker efter konstnärligt utförda modeller. UB 4: 211 (1873). —
-GRUPP. konst. om fristående statyer som bildar l. utgör en grupp; i sht förr äv. om en grupp figurer som bildar l. utgör en staty; jfr grupp, sbst.1 1 a. På Akropolis i Athen hade konung Attalos till minne af sin stora seger öfver barbarerna låtit uppställa fyra statygrupper. Upmark Lübke 806 (1872). Skogssnufvor, statygrupp af Axel Ebbe. 2NF 25: 1078 (1917). Hur de båda statyerna (Harmodios o. Aristogeiton) voro sammanställda till en grupp, därom kunna vi ej få någon säker uppfattning .. Tiden var ännu ej mogen för komponerandet av fria statygrupper. Kjellberg GrekRomK 94 (1932; i fråga om bronser från 400-talet f. Kr.). —
-KOMPOSITION. konst. jfr komposition 6. Hellenismen behärskade suveränt reglerna för statykompositioner i alla tänkbara ställningar. Kjellberg GrekRomK 247 (1932). —
-KONST. om bildhuggeri ss. konstart, bildhuggarkonst; jfr konst 4, skulptur 1. Sirén DaVinci 48 (1911). —
-LIKNANDE, p. adj. som erinrar om l. liknar en staty(s). Hela (boxnings-)matchen igenom bevarade Jess Willard sin statyliknande ställning. Swing 1923, nr 17, s. 5. Den smärta statyliknande figuren, förgylld av brasans sken. Dahl Forbes Kvinn. 85 (1935). —
-MARMOR. (i sht i ä. fackspr.) om vit, vacker marmor som är lämplig för bildhuggeri, bildhuggarmarmor. Nordforss (1805). —
-SCHEMA. schema (se d. o. 2) för skapande av ett skulpturalt konstverk. Strömbom EgyptK 161 (1928). —
-STIL. särsk. om stil karakteriserande viss riktning l. skola (se skola, sbst.2 7) inom bildhuggarkonsten. En del av de i Caracallas termer uppställda kopiorna efter äldre grekiska original ge oss .. en inblick i tidens statystil. Kjellberg GrekRomK 313 (1932).
Avledn.: STATYARISK, adj. (tillf.) statyliknande, skulptural, statuarisk. Pauli Paris 129 (1912, 1915).
Spoiler title
Spoiler content