SAOL

publicerad: 2015  
transcendent
tran·­scend·­ent [‑en´t] adjektiv; n. ~, ~a • över­sinnlig; gräns­överskridande
Positiv
en transcendent + substantiv
ett transcendent + substantiv
den/det/de transcendenta + substantiv
den transcendente + maskulint substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
transcendent neutrum transcendent, bestämd form och plural transcendenta
tran·scend·ent
adjektiv
transcenden´t [-∫en-]ljust sj-ljud el. [-sen-]
1 filosofi, religion som ligger bort­om gränsen för det som kan upp­fattas med sinnena eller förnuftet
SYN. översinnlig JFR transcendens
gudomen är i nästan alla religioner av transcendent natur
belagt sedan 1799
2 som inte kan ut­tryckas som lösningen till en ekvation med hel­tals­koefficienter utan måste ut­tryckas t.ex. som en oändlig summa; om tal
π är det mest kända transcendenta talet
belagt sedan 1864
Till SO

SAOB

publicerad: 2007  
TRANSCENDENT -dän4t, adj.; n. o. adv. =.
Ordformer
(-sc- 1798 osv. -ssc- 1811–1919)
Etymologi
[av t. transzendent, (möjl. gm förmedling av fr. transcendant) av lat. transcendens (gen. -dentis), överstigande m. m., p. pr. av transcendere (se TRANSCENDERA). — Jfr TRANSCENDENS, TRANSCENDENTAL, TRANSCENDENTELL]
1) (i fackspr., i sht filos. o. teol.) som överskrider gränsen för människans medvetande l. fattningsförmåga l. faller utanför den iakttagbara verkligheten; övernaturlig l. översinnlig (jfr HYPER-FYSISK, METAFYSISK 3, TRANSCENDENTELL 1); särsk. dels i den kantska filosofin: som inte är given av erfarenhet, dels om Gud betraktad ss. oberoende av världen; motsatt: immanent; äv. substantiverat. VStyckUplKantPhilos. 32 (1798). Begrep och grundsatser, hvilkas föremål ligga alla utom en möjlig erfarenhets gränsor och om hvilka altså det rena förståndet icke har den ringaste kunskap .. kallar .. (Kant) transcendenta. Lutteman Schulze KantCrit. 92 (1799). Att Gud är transscendent, innebär att han lefver upphöjd öfver verlden och helt och hållet oberoende af henne. Ullman Rel. 25 (1881). Norden är ett af de få Stagnelianska poem, där stämningen hvilar i sig själv och icke pekar öfver till det transcendenta, till en tillvaro som är fri från det jordiskas lyten. Böök SvStud. 22 (1913). En sublimerad Eros som har lämnat allt jordiskt grums och nästan sträcker sin spira upp i transcendenta rymder. 3SAH LXII. 1: 13 (1951).
2) mat. som inte kan uttryckas medelst algebraiska operationer; jfr TRANSCENDENTELL 2. Eqvationer äro antingen algebraiska eller transcendenta. Jochnick AnGeom. 10 (1860). Lindeman .. visade 1882, att talet π är transcendent. Thompson MatLex. 408 (1991). —
Till SAOB