SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2007  
TRANSCENDENTAL -dänta4l, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-sc- 1794 osv. -ssc- 18171914)
Etymologi
[sannol. av t. transzendental, av mlat. transcendentalis, avledn. av o. liktydigt med mlat. transcendens (se TRANSCENDENT). — Jfr TRANSCENDENTALISM]
(i fackspr., i sht filos. o. psykol.) som ligger utanför sinnenas erfarenhet l. som överskrider gränsen för det vetbara, översinnlig; särsk. dels i den kantska filosofin: som ej kan iakttagas men måste antagas som förutsättning för medvetandet, särsk. i uttr. transcendentala logiken (jfr LOGIK 1), det transcendentala schemat, se SCHEMA 3, dels i uttr. det transcendentala självmedvetandet, se SJÄLV-MEDVETANDE, sbst. 1, dels i uttr. transcendental meditation (förkortat TM), om en (på yoga baserad) metod för meditation o. avslappning. Thorild (SVS) 4: 27 (1794). Transcendental kallar Kant en föreställning .. som är grundad i sjelfva kunskaps förmågan (à priori), men som dock kan användas på erfarenhets föremål. VStyckUplKantPhilos. 31 (1798). Transcendentala logiken, hvilken har till sitt föremål endast de rena begreppen och grundsatserna för allt objekts möjlighet. Boström 2: 99 (1838). (Musiken blir) symbol för den unga, nordeuropeiska kulturens livsinställning, dess sätt att uttrycka sina transcendentala behov, dess religiositet. Jeanson o. Rabe 1: 70 (1927). Frågan .. återkallade honom från den transcendentala stämningen till livets kamp. Hedberg Räkn. 238 (1932). Spänningen mellan det transcendentala och immanenta, mellan idé och materia. KyrkohÅ 1959, s. 18. Transcendental meditation (TM) enl. Maharishi Mahesh Yogis teknik .. är en enkel o. naturlig metod för avslappning o. personlighetsutveckling. SmålP 7 ⁄ 5 1974, s. 1.
Ssgr (i sht filos.): TRANSCENDENTAL-DIALEKTIK. (numera bl. tillf.) särsk. i fråga om den kantska filosofin: dialektik (se d. o. 1 a) med uppgift att avslöja då förnuftsbegrepp används utöver gränsen för möjlig mänsklig erfarenhet, transcendental dialektik. VStyckUplKantPhilos. 38 (1798).
-FILOSOF. jfr -filosofi. Kant är den första transcendentalfilosofen, och hans efterföljare Fichte, Schelling och Hegel. 2NF 29: 579 (1919).
-FILOSOFI. filosofi som använder sig av transcendentala argument (se d. o. 2 a); särsk. om den kantska filosofin; jfr transcendentalism. Boëthius Kant Föret. 7 (1797). Kants indelning af philosophien. I. Transcendentalphilosophien: undersökningen af kunskapernas möjlighet. Boström 2: 95 (1838). Transcendentalfilosofien .. utgår ifrån intelligensen såsom sådan och fullföljer dess utveckling ända till den estetiska åskådningen. Nyblæus Forskn. I. 2: 416 (1875). (Fichtes) filosofi har historiskt varit av stor betydelse för den senare transcendentalfilosofiens utveckling. 3NF 7: 294 (1927).
Spoiler title
Spoiler content