SAOL
publicerad: 2015
undgå
und|gå
verb
‑gick, ‑gått, pres. ‑går 1 klara sig från, slippa2 förbises av: ingenting undgick hennes falkögon
| Finita former | |
|---|---|
| undgår | presens aktiv |
| undgås | presens passiv |
| undgick | preteritum aktiv |
| undgicks | preteritum passiv |
| undgå | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att undgå | infinitiv aktiv |
| att undgås | infinitiv passiv |
| har/hade undgått | supinum aktiv |
| har/hade undgåtts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| undgående | |
SO
publicerad: 2021
undgå
undgick undgått, presens undgår
verb
un`dgå 
1
lyckas undvika att bli utsatt för
JFR
slippa 1
någon undgår någon/något/att+verb/sats
någon undgår någon
någon undgår något
någon undgår sats
någon undgår att+verb
de lyckades undgå upptäckt
○
spec. i ett fast uttryck
ingen undgår sitt öde
○
äv.
passera obemärkt för
barnets signaler undgick dem; att det snart var olympiad hade knappast undgått någon
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska untganga; efter lågtyska entgan med samma betydelse; jfr ursprung till
oundgänglig
2
vanligen i nekande konstruktioner
låta bli
någon undgår att+verb
ingen kunde undgå att notera hennes irritation
belagt sedan 1612
undgåundgående
SAOB
publicerad: 2011
UNDGÅ un3d~gå2, v. -går, -gick, -gått, -gången (se för övr. GÅ). vbalsbst. -ENDE.
Ordformer
(on- 1668. un- (w-) 1559–1781. und- (v-, w-, -dh-) 1561 osv. vndt- 1526)
1) inte behöva l. tvingas vara i kontakt l. befatta sig med l. vara utsatt för l. drabbad av (ngn l. ngt som uppfattas som en fara l. ett hot l. ett obehag o. d.); klara sig undan l. förskonas från; undkomma l. undslippa, äv. närmande sig bet.: undvika (jfr 2); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., om ngt sakligt (se slutet); särsk. med obj. bestående av inf. (med utsatt inf.-märke), särsk. i uttr. inte kunna undgå att, inte kunna förskonas från l. undslippa att (jfr 2); förr äv. utan obj.; jfr UNDAN-GÅ 1. Så effther thenne hans bekennelse och the andres witnes byrdh kunne hann icke wndgå, wthann honom fältes hans domm. VadstÄTb. 163 (1592). En Adelsman (kan) intet undgå at bli inmant för giäld, när han ey har in bonis at betala med. Schmedeman Just. 1119 (1687). Inom en Månad blef jag til hälsan fulkommeligen restituerad, och vndgick altså lyckeligen then fahran, som döden ögonskenligen hotade mig med. Humbla Landcr. 8 (1740). Man går sedan utefter fjällets vestra sida, dervid höjande sig så pass mycket, att man undgår de svåraste sumptrakterna. TurÅ 1888, s. 43. Hon är en häxa, jag kan inte undgå henne, tänkte Angela som så många gånger förr. Krusen- stjerna Pahlen 6: 74 (1935). Det är inte sant, skrek hon och nu kunde han inte undgå att se att hon grät. Fredriksson Anna 170 (1994). — särsk. med saksubj. Ehn stoor deel af adelen .. uthi Westergöttland hafwer .. försäkred oss om theres troheet, hwarföre och befästningerne uthi then landzendhe .. icke kunne oss undgå. RA I. 4: 799 (1598). Hospitalet .. som undgeck Eldswådan. Hülphers Dal. 532 (1762). De kustremsor som undgick nedisningen. Selander LevLandsk. 98 (1955).
2) låta bli (ngt); avstå l. avhålla sig från; underlåta; äv. (i denna bet. utan klar avgränsning från 1) närmande sig l. övergående i bet.: undvika; särsk. med obj. bestående av inf. (numera bl. med utsatt inf.-märke), särsk. i uttr. inte kunna undgå att, inte kunna låta bli osv. att (jfr 1); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., med sakligt subj. Vij (kan) icke undgåå att giffua E. K. M:tt vår mening ödmiukeligen till kenna. AOxenstierna 2: 67 (1612). Wi hafwe för detta bekommit en kort underrättelse om de ceremonier, som togos i akt wid de spitelskas rening, hwarföre wi gärna undgå, at de samma här uprepa. Bælter JesuH 4: 206 (1757). Reformationens riktning mot det praktiska – en riktning, som ej kunde undgå att utöfva stort inflytande på allt som (osv.). Wieselgren SvSkL 1: 182 (1833). Innan vi .. lemna hr H. F:s artiklar, kunna vi icke undgå att fästa våra läsares uppmärksamhet på några ord i sjelfva deras slutstrof. Samtiden 1873, s. 39. Nu blir jag nog snart hemskickad, och då kan det nog inte undgås, att jag måste visa mig för far och mor. Lagerlöf Holg. 1: 57 (1906). Det var en ovanlig och rörande liten varelse, som man inte kunde undgå att fästa sig vid. Siwertz Förtr. 132 (1945).
3) om ngt sakligt, i sht om ngt abstr. ss. skeende l. omständighet l. beskaffenhet: passera obemärkt för l. obeaktad av l. gå obemärkt osv. förbi (ngn), förbises av; äv. (om ngt önskat l. eftersträvat): gå (ngn) ur händerna l. gå förlorad för (ngn), i sht förr särsk. i uttr. (inte) låta ngt undgå sig, (inte) låta ngt gå en ur händerna osv. (jfr GÅ UNDAN 1 c β); förr äv. (om något oönskat): besparas (ngn); äv. utvidgat, med sakligt obj. (se slutet); jfr UNDFALLA 5, UNDFLY 2, UNDSLIPPA 2. Han .. badh, ath om möghelighit wore skulle then stunden vndtgå honom. Mark. 14: 35 (NT 1526). Huad merkelighe män haffua talat, later han sigh icke vndgå. LPetri Sir. 39: 2 (1561). Sill-Salterie-Idkare (tillåts), at til .. Sjöfolket försälja insaltad .. Sill .. på det tilfället til så fördelaktig afsättning, ej må Salterie-Idkare undgå. PH 8: 7400 (1766). Röfvarne, hvilke .. sågo det säkra bytet undgå sig. Cederschiöld Riehl 1: 119 (1876). Icke en enda av de många moskéer, som resehandboken omnämnde, undgick mig. Lagergren Minn. 5: 165 (1926). — särsk. med sakligt obj., särsk. med avs. på dels blick o. d., dels uppmärksamhet; jfr UNDFALLA 5, UNDSLIPPA 2. Schönberg Bref 3: 263 (1778). Man såg, att ingenting .. undgick hans uppmärksamhet. De Geer SHT 13 (1843). Blicken .. gick uppifrån och ner, nerifrån och upp, allt såg den, ingenting undgick den. Trotzig Sjukd. 101 (1972).
4) (†) (med list l. i smyg) beröva l. frånta l. avhända (ngn ngt); jfr GÅ UNDAN 2, UNDAN-GÅ 2. (Jag) giffuer .. Edher .. tilkenne thet jach haffuer besportt att nogre borgere wdj .. Biörnborgh wele wngå mich thenn tomptenn, som jach hade mich jntagitt för ett år sedenn. BtFinlH 4: 121 (1563). D(eka)nus Theander tillwijter mig det iag skolat sökt undgåå honom sin löön. VDAkt. 1699, nr 130. VDAkt. 1750, nr 27.