SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFUNDA a3v~un2da, äfv. a3~vun2- (a`funda Weste), v. -ade; o. AFUNDAS (a`fundas Weste), v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se d. o.).
Etymologi
[fsv. afunda, afundas, afl. af afund; jfr isl. ǫfunda, nor. ovunda, ovundast, ä. d. avende, avindes]
— jfr AFUNNA(S) (se särsk. den första anm.), O-AFUNDAD.
Anm. I st. f. det aktiva afunda användes numera i allm. dep. afundas, uttr. hysa afund mot o. d. Det passiva begreppet uttryckes oftare med vara l. blifva afundad l. vara utsatt för l. (ett) föremål för afund än med det passiva afundas; jfr Ihre Gl. 1: 71 (1769). — I det följande skiljas de deponentiella formerna från de öfriga. Participier upptagas under AFUNDA.
I. AFUNDA (föga br. utom i p. pf.) = AFUNDAS 2.
a) abs. Han (dvs. vår riddarorden). afundar. icke. om. de. Hvita. och Svarta. Örnar. förblinda. sig. i. solstrålarna. Dalin Vitt. 3: 216 (1733).
b) med personobj. Så hafwer och han (dvs. G. I) funnit them som honom afwundat hafva. Gustaf II Adolf 74 (c. 1620). Betre vara afundad än ömkad. Serenius (1734, under envy); jfr Tranér 179 (1830, 1833). (Rudbeck) afvundades af en del för dess (dvs. sitt) tiltagande anseende. J. G. Acrel Præs. i VetA 1796, s. 91. Utan att afunda andra, utan att af dem afundas. Wallin 1 Pred. 2: 376 (c. 1830). De ofrälse stånden, hvilka gerna .. sågo de afundade stores makt krossad. Geijer I. 6: 82 (1839). Dalin (1850).
c) med sakobj. A. Ehrensvärd Præs. i VetA 1766, s. 9. Hela verlden afundade hans lycka. Kexél 2: 10 (1781). Afunda ej auctorernas öde; det förtjenar ej att afundas. Stenhammar 308 (1798). (Furstars) lott .., högt afundad utaf alla. Börjesson E. XIV 90 (1846).
d) med dubbelt obj. Saul .. afwundar .. Dawid thenna ähran. Rudbeckius Kon. reg. 436 (1619). Den ene afvundar och missunnar den andre att lägga hand vid huset. Eneman 2: 222 (1712). Verkligheten, .. afundande menniskan äfven dess drömda lycka. Blanche Flick. i stadsg. 314 (1847). Dalin (1850). jfr Cavallin (1875).
II. AFUNDAS.
1) (†) i pl.: känna afund mot l. vara afundsjuka på hvarandra. Apostlarne .. trätte och affwundadhes om herredöme. P. Erici 6: 112 b (1582).
2) känna afund mot (ngn) l. öfver l. i fråga om (ngt), vara afundsjuk.
a) abs. Kärleken han affundas intit. 1 Kor. 13: 4 (NT 1526). Det är endast småaktigheten och odugligheten, som afundas. Tegnér 4: 225 (1835). Rydberg Vap. 76 (1891).
b) med personobj. Heinrich (1814). De rike afundas hvarandra. Franzén Pred. 2: 223 (1842). Hur ofta har jag ej afundats tiggerskan. Jolin Barnhusb. 62 (1849). Hahnsson (1884).
c) med sakobj. Afundens fritt Linnæi heder, / På det han ej må bli allen. Nordenflycht QT 1746—1747, s. 63. Ps. 334: 7 (1819). De yngre (kvinnorna) .. afundades Singoallas skönhet. Rydberg Sing. 90 (1865, 1894).
d) med dubbelt obj. Jag afundas dig din förnöjsamhet; jfr AFUND 1 e. Leopold 3: 336 (1794, 1816). Vigg .. afundades konungasonen de granna julsakerna. Rydberg Vigg 18 (1875, 1883).
e) med prep.-uttr., till betecknande af
α) (mindre br.) den l. det, som är utsatt för afund. (Arbetsamma människor) behöfva intet afundas på hvar andra. Ehrenadler 168 (1723). Du .. afundades på ingen. Wallin Rel. 2: 181 (1818, 1827). Afundas på någon för hans rikedom. SAOB (1870). med följ. infinitiv: (Linné) är så stor, at Europen (dvs. Europa) afundas på Sverige at äga honom. Björnståhl 2: 236 (1774). — [fsv. afundas vidh] (†) Rahel .. affwundadhes .. widh sina syster. 1 Mos. 30: 1 (Bib. 1541). Rudbeck Bref 1: 73 (1670). Nordenflycht QT 1748—1750, s. 38. — (†) Alla Herdar i näjden afundades öfver lilla Lasse, så kallades Lamungen. Dalin Vitt. 5: 312 (c. 1750). Stridsberg Friman 48 (1798).
β) (mindre br.) det, som väcker afund. Saul affuundades öffuer Dauidz lycka. Balck Cat. R 5 a (1596). Afvundas öfver någons glans. Dalin Arg. 2: 133 (1734, 1754). Meurman (1846). — Afvundas på andras välgång. Dalin Arg. 1: 261 (1733, 1754). Deleen (1829). — [fsv. afundas vidh] (†) Balck Cat. R 5 a (1596). The (dvs. israeliternas grannar) afwundades wijd deras goda Land och Lägenheet. Rudbeckius Kon. reg. 141 (1615). Han afundades .. vid den Heder (il fût .. jaloux de la gloire) denne Mannen .. skulle hafva förvärfvat. Ehrenadler 219 (1723). Sahlstedt (1773). — (†) med prep. till. Rudbeck Atl. 2: 56 (1689).
Spoiler title
Spoiler content