KIK ɟi4k, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av eng. cheek i samma anv., eg.: kind, äv.: sidostycke, motsv. mnt. kāke, kēke, käke, kind m. m., holl. kaak, käke, kind m. m.; besläktat med KÄKE. Kiken är genomskuren av en längdöppning mellan två sidostycken]
tekn. den vridbara (l. förskjutbara) del av en kran gm vilken vätskan vid tappning rinner ut o. som är inslipad i kranhuset o. försedd med erforderliga öppningar som gm vridning (l. annan lägeförändring) kunna inställas så, att loppet gm kranen blir större l. mindre l. helt avstänges, krantapp, krankik. Eneberg Karmarsch 2: 163 (1861). Kranens kik. Hygiea 1870, s. 280. Huru noga man än rengör kranen, har dess kik benägenhet att fastna i kranhuset. TT 1894, K. s. 61. 2NF 14: 1199 (1911). — jfr KRAN-KIK.
SAOB
