SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KIK ɟi4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(kick 1670. kik 1751 osv.)
Etymologi
[jfr d. kig, kik (jfr KICK, sbst.2), t. dial. (Aachen) kick, utsikt; till KIKA, v.2]
1) (vard.) eg.: kikande, tittande; nästan bl. konkretare, i vissa uttr. (se nedan). Schultze Ordb. 2259 (c. 1755). — jfr UT-KIK. — särsk. i vissa uttr.
a) (i sht i södra Sv.) ha(va) l. hålla kiken på ngn l. ngt, ha l. hålla utkik på ngn l. ngt; äv. (numera föga br.) stå på kik, stå på utkik. Linné Sk. 429 (1751: stå på kik). I alla fall skadar det inte att hålla kiken på dem. Aminoff Krigsg. 493 (1904). En löjtnant .. står trumpen på vakt / och har kiken på himmel och hav. Ossiannilsson Flygsk. 35 (1910).
b) få kik l. kiken på (ngn l. ngt), få öga (ögonen) l. syn på (ngn l. ngt). Ossiannilsson Slätt. 53 (1909). Nu fick hon kik på äggkorgen. Kuylenstierna-Wenster 9Kamr. 75 (1920). Till sist fick jag kiken på ett litet snyggt envåningshus med frontespis. Sjöberg Kvart. 2: 586 (1924).
2) (†) ett slags tittskåp? 1 Kick förgylt och måhlat medh åtskillige Kik saker eller barne leker uthj. BoupptSthm 1670, s. 541 (efter bläckslagare).
Spoiler title
Spoiler content