publicerad: 2015
öken
öken
[ö´ken]
substantiv
öknen öknar • landområde med ytterst sparsam nederbörd och nästan ingen växtlighet; äv. bildl.
Singular | |
---|---|
en öken | obestämd form |
en ökens | obestämd form genitiv |
öknen | bestämd form |
öknens | bestämd form genitiv |
Plural | |
öknar | obestämd form |
öknars | obestämd form genitiv |
öknarna | bestämd form |
öknarnas | bestämd form genitiv |