SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

öken

öken [ö´ken] substantiv öknen öknar • land­område med ytterst sparsam neder­börd och nästan ingen växtlighet; äv. bildl.

Singular
en öken	obestämd form
en ökens	obestämd form genitiv
öknen	bestämd form
öknens	bestämd form genitiv
Plural
öknar	obestämd form
öknars	obestämd form genitiv
öknarna	bestämd form
öknarnas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  ögrupp subst.
  öh interjektion
  ök subst.
1öka subst.
2öka verb
  öken subst.
  ökenartad adj.
  ökendjur subst.
  ökenfolk subst.
  ökenfärd subst.
  ökenhetta subst.

  Till   alla ordböcker